Damkronorna åkte ur A-VM i våras. Nästa år spelar de mot Nederländerna i B-VM. Damkronorna, trots svaga resurser, borde ha lyckats bättre. De borde inte vara sämre än Japan, för att nämna en nation som passerat Sverige.

Det svenska landslagets kapten vann skytteligan i SDHL. En av världens bästa ligor. Kaptenen i Japan, var en tredje-lina-spelare i det Luleå som vann SM-guld. Bara som en rak, enkel och lättillgänglig jämförelse. Ändå är verkligheten bister. Och nu blir det än värre.

Inte Damkronornas första brev

De senaste årens rubriker runt Damkronorna har kantats av omdebatterat ledarskap, och som följd av detta avhoppade spelare. Konflikter har avlöst varandra. Det är inte första gången som vi ser ett brev författat till förbundet, även om detta är skrivet i offentlighetens ljus. Det första var ett upprop mot dåvarande förbundskaptenen Leif Boork. Då satte en tongivande skara spelare ett ultimatum: Vi – eller Boork.

Det uppropet slutade med att en av landets då bästa spelare petades ur landslaget och kort därefter slutade med ishockeyn. Den gången räckte inte intiativet till förändring. I dag är det annorlunda. I dag verkar det vara allvar och mer beslutsamhet och kraft bakom initiativet. Sico, Svensk ishockeys centralorganisation, står nu bakom initiativet. Ett långt brev har författats med #FörFramtiden. Nu slår de klubban i sargen och säger ifrån.

För att ta sig tillbaka till A-VM krävs mer resurser... I alla fall i detta låsta läge, annars ställer inte spelarna upp längre. Hittills har Damkronorna hanterats med vänsterhanden.

Förbundet har inte satsat helhjärtat. Det kan och bör bli bättre, men tillfället för protesten är illa vald. Leverera först – protestera sen.