Frida Karlsson vann i Holmenkollen – en gåshudsseger. Foto: Bildbyrån

Krönika: ”Ett gåshudsögonblick att ta med sig”

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Loppet som blåste liv i damskidåkningen hade allt.

Det var länge en gäspning – men slutade som en nagelbitare i Hitchcockklass. Och nu kliver Frida Karlsson in bland de stora kvinnliga vinnarna i svensk längdåkning.

Jacob Hård

Kommentator

Det finns världscuptävlingar så man kan gödsla med dem. Therese Johaug har vunnit 20 stycken bara denna vinter.

Just därför var Frida Karlssons bedrift i dag något jag rankar högt i den svenska skidhistorien. Inte på nivå med guldmedaljörerna i OS och VM – men utanför dem ser jag bara Charlotte Kallas vinst i Tour de Ski 2008 som överglänser det Frida Karlsson gjorde i dag.

Segrat sönder sporten

Att vinna i Holmenkollen är stort. Att göra det mot Therese Johaug, en vinter när norskan segrat sönder sporten och visat upp en förkrossande överlägsenhet som fått omgivningen att resignera, ger prestationen en extra dimension.

Annars började det precis som vanligt. Efter bara tio minuter lämnade Johaug alla andra bakom sig. Ökade ut försprånget för varje varv. Bakom låg en stor klunga där inget särskilt hände.

Gäsp.

Att i det läget tro på en vinst för någon annan än Johaug fanns definitivt inte i min värld.

Gäsp.

Draget som förändrade loppet

Så kom draget som fullständigt förändrade loppet. Efter 18,6 km väljer fyra åkare att utnyttja möjligheten att byta skidor. Karlsson, Andersson, Kalla och finskan Pärmäkoski.

När Frida lämnar skidbytet är hon 1,08 efter Johaug. Alltså en minut och åtta sekunder. Efter. Johaug. Med en dryg mil att åka.

Det skulle kunna vara själva definitionen av ett omöjligt uppdrag. Att åka i kapp Johaug en dryg minut i Holmenkollen. Tack för kaffet, liksom. Men resten är ett stycke skidhistoria.

Hur Ebba Andersson och Frida Karlsson tillsammans – och sedan Frida ensam – jagar ikapp Johaug den sista kilometern och vinner spurten. Ett gåshudsögonblick att ta med sig.

Så var dramat – Karlsson tog in över minuten på Johaug

Taktiskt övervägande

Möjligheten att byta skidor införde Fis för att gjuta liv i stelnade masstartslopp. Ett taktiskt övervägande som skulle kunna förändra monotona klungkörningar. Det kändes som konstgjord andning på en sjuk patient när det infördes. Det förstärkte också inslaget av materialsport i längdåkningen och vissa begränsningar har införts.

I dag fungerade det som den vitamininjektion det var tänkt att vara. När Sverige valde att byta gjorde nästan alla andra misstaget att fortsätta utan byte. I dag var den svenska framgången också en taktik- och materialtriumf. Fair enough. Många gånger i vinter har frustrerade svenska åkare sett norskor glida ifrån på bättre skidor. I dag fick de i stället njuta energikicken det är att känna överläge medan Johaug som ett jagat byte fick uppleva sitt försprång krympa för varje passering.

Viktigt för skidsporten

Johaug förlorade visserligen ett par etapper på vägen mot segern i Tour de Ski men det här var något annat. Det här var loppet som på riktigt visade att Therese Johaug går att besegra. På krävande banor på hemmaplan i klassiska Holmenkollen.

Det var stort och det var viktigt för skidsporten.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.