– Jag tycker att man blir glad av att springa. Jag vet inte om det ger en frihetskänsla att kunna vara ute. Och sedan känns det lite skönt att kroppen klarar av att göra det man bestämmer sig för, säger Kajsa Berg.
Hon är läraren som började springa som vuxen och har tagit både VM- och EM-medaljer i ultralöpning. Hon är som bäst på 100 kilometer, vilket kräver sin träning. Under åren har hon utvecklat ett par knep för att orka springa långt som hon delar med sig av på Oseedat:
1. Möt en vän halvvägs
– Om det känns lite segt tycker jag att det kan hjälpa rätt mycket att få sällskap av någon kompis. Man kan gärna ha sprungit halva passet själv, och sedan möter man upp den man ska träna med. Då blir det som att du nollställer dig själv efter halva träningen, man glömmer bort att man har hållit på så länge.
2. Utse en destination
– Jag tycker om att utse något mål att springa till. Istället för att springa samma runda som du gör till vardags, bestäm dig för att springa till något särskilt ställe för att göra något. Så gör jag. Man kan springa dit man vill käka lunch, eller någonstans man kan gå och shoppa lite. Så att man har en större tanke med löprundan än bara träningen.
3. Dela upp sträckan
– Om du vet var du ska springa så kan du dela upp träningen lite. Du kanske vet var det finns en bensinmack där du kan gå på toa, var du kan köpa en dricka, var det finns en fin utsikt. Det kan hjälpa att ha små mål på vägen.
4. Var snäll i början
– Bry dig inte så mycket om hur fort du springer. Var lite snäll mot sig själv i början om du inte är så van. Och till exempel tänka att varje gång det kommer en uppförsbacke får du promenera.
5. Belöna dig med energi
– Jag brukar ha med mig lite godis eller någonting, och tänka att varje gång det har gått 20 minuter så får jag ta en godis. För det hjälper ofta att äta eller dricka så att man inte blir supertrött i slutet.
6. Lura hjärnan
– Om jag till ser att det är 12 kilometer kvar, och känner mig trött, så brukar jag tänka att jag nog var såhär trött igår, när jag började träna. Då sprang jaga bara 12 kilometer – och det klarade jag ju! Så det här borde gå.
7. Använd lockbeten
– Man kan också säga till sig själv att: ”jag springer dit, där finns en buss, så om jag inte orkar sista biten så tar jag bussen.” När man kommer dit så tänker man: ”jag springer till nästa hållplats, och orkar jag inte då så tar jag bussen där istället”. Plötsligt är det bara två kilometer kvar, då är det onödigt att åka buss, då kan jag lika väl springa! Så kan man tänka för att inte se hela biten utan kan lura sig själv lite.
8. Gör långpasset till ett event
– Långpassen är roligast för att jag gör dem till en större grej. Jag försöker få till ett 50 kilometerspass ungefär var tredje vecka, och det laddar jag för lite extra mentalt. Det krävs lite mer planering och då har jag antingen bokat in att jag träffar upp någon halvvägs, eller så har jag bestämt en plats jag ska springa till. När jag springer två till tre mil till vardags så går jag bara ut och springer, och då blir det ganska lika rundor.
Ultralöparen Kajsa Berg
Kajsa Berg bor i Salem, söder om Stockholm, och ser löpning som ”ett sätt att umgås”. Hon började springa 2004, har det svenska rekordet på 100 km och tog i somras VM-silver på distansen.