Så jag tänkte jag skulle inviga alla er som är som jag var då.
- 1. Att ha en häst som All In är unikt. Ett försprång. Men All In hoppar inte själv, han är en utgångspunkt som måste vårdas och tas om hand och hanteras med smartness. Och matchas med rätt ryttare.
- 2. Att våga ha ett så långsiktigt upplägg som Fredricson har haft är modigt. År av förberedelser inför OS i Rio. Några få dagar. Allt på ett kort. Vinna eller försvinna. Och sen göra det igen. På samma sätt. Is i magen. Vänta. Hoppas tiden för förberedelser är rätt avvägd.
- 3. Att ta ledningen redan i den första grundomgången under ett mästerskap och sedan behålla den är höjden av mental styrka. Att starta sist. River du är du borta. Och klara det. Gång på gång.
- 4. Tur. Måste ingå. Men kan ej tas för given.
När Peder Fredricson i dag blir Sveriges andra EM-guldmedaljör genom tiderna kan han känna tyngden av medaljen runt halsen och veta att allt det här grundades i arbete, långtgående planering och mod. Inget av det som hänt de senaste dagarna på Ullevi i Göteborg har kommit genom slump eller lyckträff. Allt har grundats av honom själv och människorna runt omkring honom. Det höjer mäktighetsgraden. Det och hans blick i varenda intervju – vidare, vidare, sa den, ingenting är klart, ingenting är vunnet, inte ens lagmedaljen var tillräcklig.
Att få uppleva en sån här resa känns som en ynnest. Tack Peder Fredricson och All In. Jag kan inte tänka mig en värdigare guldmedaljör.