Ända sedan Charlotte Kallas seger i Tour de Ski 2008 har hon varit Sveriges fixstjärna inom skidsporten.
Men förutom OS-guldet i Vancouvers 10 km-lopp hade hon lämnat samtliga stora mästerskap utan en individuell medalj.
Efter VM i Val di Fiemme 2013 hade hon fått nog. Tillsammans med sin individuelle tränare Magnus Ingesson bestämde hon sig då för att aldrig mer lämna ett mästerskap utan en individuell medalj.
”Träna effektivt”
Duon började vrida och vända på alla stenar de kunde för att förbättra sitt samarbete. På en av stenarna stod det ”mental tränare”, och Ingesson parade då ihop Kalla med psykologen Thomas Nilsson, som samarbetade med Magdalena Pajala.
Fokuset på Kalla och Nilssons arbete var tydligt: Maximera träningen.
– Mycket av det som vi startade att arbeta med, och fortfarande gör, var att få Charlotte att träna så effektivt som möjligt. Mycket har handlat om att hitta verktyg för att göra träningen så effektiv det bara går, att träna maximalt när hon är på plats, berättar Nilsson, och fortsätter:
– Att vara här och nu och inte ha så mycket tankar på annat. Det har varit huvuddelen av det vi arbetat med.
”Störande avbrott”
När man är en så pass stor stjärna som Kalla är, är det mycket runt omkring. Att minimera dessa störningsmoment är viktigt.
– När man är på den nivån som Charlotte är finns det mängder med andra åtaganden. Det är sponsorer, media, landslag, läger och så många pusselbitar i hennes vardag som kan vara mer eller mindre störande avbrott från det som driver henne: Att tävla och träna.
– Så att hitta verktyg som fungerar för henne här och nu, och att kunna hantera det runt omkring, har varit ett mål. Har hon varit dålig på det tidigare? Nej. Men hon har blivit bättre på det.
Två OS-silver
Ett år efter att duon inledde arbetet kom OS i Sotji. Där fick vi ett bevis på att Charlotte Kallas arbete efter Val di Fiemme-VM varit rätt. Kalla tog två individuella silver och var den stora hjältinnan i stafetten.
Hennes succé märktes tydligt efteråt.
– Effekten efter OS kan man likna vid en tsunami som kom forsande. Nivån på allt som varit tidigare med sponsorer, media och sånt fördubblades. Allt löpte på i sin egen fart med media, sponsorer, priser och hyllningar, berättar Nilsson, och utvecklar:
– Hon förtjänade alltihop, men det lägger sig ju på toppen av de 900 timmar som hon tränar. Hur ska man hinna med allt? Att inte stjäla återhämtningsdagar är så extremt viktigt för en tjej som tränar så hårt som Charlotte.
– Och det är inte återhämtning av att sitta i en studio. Då är man inte sig själv och kan inte slappna av. Och efter OS, då tog allt en väldig fart. Och Charlotte är en snäll och hygglig person och tycker om de där aktiviteterna. Att tacka nej är inte så enkelt.
Ändringar efter Falun
Efter OS har Kallas fokus legat på det som sker nu: VM på hemmaplan i Falun.
– Toppen på isberget med allt som varit runt Charlotte såg vi på skandinaviska cupen i Falun, då hon blev fyra och säger något i stil med att hon inte har i VM att göra. Den desperationen och förtvivlan som är i det ögonblicket... Jag behöver inte säga mer.
Vad gjorde ni efter hennes tårar i Falun?
– Vi bestämde oss för att skära ner på allt som inte var nödvändigt, som media, sponsorer, autografskrivningar, svara på mejl och så vidare. Så allt runt omkring skulle handla om fokus på alla delmål inför VM. Hon fick dra sig tillbaka från allt annat.
Utklassning i Östersund
Det visade sig fungera. Kalla stod för en riktig utklassningsseger vid genrepet i Östersund.
– Alla svar på eventuell osäkerhet och undran kring form och annat fick svar i Östersund. Där gick nyckeln in i låset. Den plan som Magnus och Charlotte lagt upp, det visade sig att allt klickade direkt. I den stunden när det händer, när den första backen var överstökad, då tänkte jag: ”Japp, nu är det här enkelt”.
Och den känslan har hållit i sig. Kalla fick en medalj direkt i skiathlon-loppet, och har därefter tagit ytterligare två medaljer. Just att hon fick en bra start med medalj var viktigt, enligt Thomas Nilsson.
– Det var en bekräftelse på att hon var i form, en bekräftelse på att det hon gjort var rätt. Så hon kunde släppa ner axlarna en bit, kunde skaka på sig, känna sig avslappnad och glad och förväntansfull, säger han.
Har hon känt mycket press inför VM, eller har det bara varit glädje?
– Både och. Som jag tolkar Charlotte så har hon förstått att det är den enda chansen att få köra ett stort mästerskap på hemmaplan. Glädjen och förväntan över att eventuellt få prestera på det sätt som hon vill, det har varit en gigantisk drivmotor.
– Att verkligen vara på hemmaplan, med alla som älskar och tycker om Charlotte runt omkring henne, det har varit en jätteglädje och inspiration för henne. Det andra – med press och det andra – det är hon rätt van vid.
Men en viss nervositet har funnits, erkänner Thomas Nilsson.
– Klart att hon är nervös. Men att vara nervös och känna förväntan och press, det är rent fysilogiskt en bra egenskap, det drar igång kroppen. Är man inte där då är sannolikheten att man inte kan prestera.
Slumpartat taximöte
Just ja, och så var det det där med taximötet.
Faktum är att Thomas Nilsson för tre år sedan inte alls var involverad inom skidåkningen. Men när han, av en ren slump, hamnade i samma taxi som landslagsåkaren Magdalena Pajala mellan flygplatsen i Luleå och hemmet i Piteå förändrades hans liv.
– Hon ringde upp mig efteråt och ville att jag skulle jobba med henne. Från början var jag rätt tveksam, men hon var tydlig med vad hon ville och övertalade mig, berättar Thomas Nilsson.
Så Kalla borde kanske tacka Magdalena Pajala en del?
– Det gör hon, kan jag lova.
Hur stor del i hennes framgångar känner du att du har?
– Jag är en pusselbit bland många andra bitar. Men periodvis har jag nog varit viktig. Jag har varit en person som hon har kunnat vända sig till när olika beslut ska fattas.