Jag kan ur egna erfarenheter närmast jämföra denna situation med VM i Åre 2007. Jag var i början av min karriär, relativt ny på världscupscirkusen och hade chansen att uppleva VM på hemmaplan. Något som jag där och då inte reflekterade så mycket kring förutom att jag alltid älskat att tävla hemma i Sverige – där allt var tryggt och självklart.

På VM uppfyllde jag drömmen om en mästerskapsmedalj och från att vara ung och okänd lämnade jag som ”Kronprinsessan som skulle ta över efter Anja Pärson” och medias plötsliga fokus som hittade de mest spännande vinklarna att analysera.

Jag var ung, ganska oerfaren och inte alls förberedd på framgångens medföljande förväntningar. Någonting som hos mig bidrog med stor nervositet, vilja att bevisa och leva upp till omvärldens förväntningar.

Nytt läge för Frida och André

Frida (Hansdotter) och André (Myhrer) är i dag båda betydligt mer rutinerade åkare med stor erfarenhet, många och fina framgångar i bagaget men går trots detta in i denna säsong i ett helt nytt läge – som regerande olympiska mästare.

Deras uppladdning inför slalompremiären har skett bland många andra internationella landslag i lilla lappländska Kåbdalis som alltid levererar efter förutsättningarna både i och utanför träningsbacken. En stor dos behövlig svensk energi efter månader på europeiska glaciärer eller runt om i världen, och träningspass i elljus som påminner om de gamla goda kvällsträningarna som barn.

Väl på plats i Levi, en hangåkning för att känna in terräng och rådande underlag i tävlingsbacken, följt av de rutinmässiga tävlingsförberedelserna, ger trygghet och sakta börjar tävlingsdjävulen att vakna till liv. 

Trivs i rampljuset

Jag tror mig känna att Frida och André enbart njuter av stunden, använder OS-framgångarna tillsammans med sina erfarenheter som en trygghet och styrka istället för att känna någon som helst press.

Därför kommer de att inta Levi med ett stort självförtroende och kommer att glänsa om än mer denna VM-säsong – de trivs i rampljuset och kommer att njuta av stunden.