I våras vann hon som första svensk någonsin Champions League i volleyboll.
Du är 22 år gammal och har redan haft en otrolig karriär, hur är det att vara en stor stjärna i sin idrott?
– Jag har inte riktigt tänkt på det på det sättet. Allt ha kommit i sin takt och kommit med åren. Det känns kul och häftigt att ha den erfarenheten redan. Det känns inte som jag är så ung längre.
Framgångarna till trots är Isabelle Haak inte särskilt intresserad av att prata om sina bedrifter på volleybollplanen.
– Jag är väl lite såhär, jag gillar inte att prata om mig själv och vad jag har gjort. Men det är klart man kan klappa sig själv på axeln när jag gjort något bra eller någonting känts bra.
Familjen viktigast
Hon blev utlandsproffs som 16-åring och mamma Anita följde med på utlandsäventyret fram tills den dag Isabelle blev myndig. Systern Anna är också volleybollproffs och landslagsspelare och har en viktig roll i Isabelles liv. Systrarnas pappa gick bort i cancer när Isabelle var nio år, en händelse som svetsat familjen samman.
– Jag tror det kan bygga en relation ändå, att få dela så djupa och svåra känslor kan få folk att bli väldigt nära, säger Isabelle Haak.
