Ozonhålet över Sydpolen nådde sin största utbredning i slutet av september och har sedan dess mycket långsamt börjat sluta sig igen. Viktigaste ingrediensen för en effektiv nedbrytning av ozon är ett stabilt läge i stratosfären som motar milda influenser norrifrån. Temperaturen kan då sjunka under de -78 grader som krävs för att de stratosfäriska moln ska bildas som fungerar som en reaktionsplattform där freoner kan bryta ner ozonet. I år dök de stratosfäriska molnen upp sent men bredde ut sig fort. Sönderdelning av ozon blev därefter snabb och hålet nådde sin maximala utbredning den 20 september på 23,8 miljoner kvadratkilometer, vilket är de tredje största värdet sedan 2009.
*Det så kallade hålet innebär inte att det är helt tomt på ozon men att det ligger under 220 Dobsonenheter, vilket betyder att det finns mindre än ett 2,2 mm tjock täcke av ozonmolekyler i stratosfären.