Till vänster månadens medeltemperatur jämfört med referensperioden 1961-1990 (och de stationer som fick störst/minst över/underskott). Till höger månadens högsta och lägsta temperatur. Foto: SVTVisa alla (8)
Visa alla (8)

Våren gjorde tidig entré

Publicerad

Under februari handlade det mesta om milt och mulet väder, i fjällen även blåsigt. Vinden kulminerade den 7 med orkanvindar i fjällen och stormbyar över inlandet.

Under stora delar av månaden härskade milda västvindar, vilket gav mycket nederbörd i fjällen och övervägande torrt i övrigt. Det blåste som värst den 7–8 när resterna av den norska stormen Ole löpte amok över främst mellersta och norra Norrland. Därefter vällde mildluften in på bred front, och lokala värmerekord slogs när värmen kulminerade den 9–11. Våren gjorde tidig entré i söder. Redan den 18 hade våren nått Mälardalen, i stort sett en månad tidigare än brukligt.

Mycket milt och övervägande torrt
Det blev en mycket mild februari, om än inte fullt så extrem som 2014. Överskottet jämfört med det normala blev mestadels 2–6 grader i söder och 4–9 grader i norr.Störst överskott fick Jokkmokk i mellersta Lappland med hela 9,0 grader över det normala, medan Falsterbo på den skånska sydvästspetsen och Helsingborg i västra Skåne ”bara” noterade 2,1 grader över deras genomsnittliga medeltemperatur för februari. I absoluta tal hade Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård och Väderöarna vid norra Bohuskusten varmast i landet i februari med en medeltemperatur på 2,4 grader, medan Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen hade kallast med 9,4 minusgrader.

I stora delar av landet blev februari en torr eller mycket torr månad. Lokalt föll inte ens 10 mm, men trots det slogs inga rekord för lite nederbörd under månaden. För det krävs närapå eller helt uppehåll. Minst i millimeter och procent räknat fick Sveg i Härjedalen med 4 mm och 15 %. I fjällen, och då främst i de västra delarna av mellersta Lapplandsfjällen, föll det däremot mycket mer nederbörd än brukligt. Inte så konstigt, för under månaden har milda västvindar fört in gott om byar av såväl snö som regn in över fjällen. Mest i millimeter räknat föll det i Hemavan i mellersta Lapplandsfjällen med 192 mm mot det normala 53 mm. Det är nästan rekord för den kopplade serien Tärnaby (med startår 1885) och Hemavan. 195 mm från 1990 får dock stå kvar i rekordrullarna. En stor del av månadsnederbörden föll under bara tre nederbördsdygn den 9–11 då Hemavan fick hela 103 mm. Mest i februari i procent räknat fick Merkenes en bit längre norrut i Lapplandsfjällen, 177 mm mot normala 36 mm, vilket innebär hela 493 %.

Solen har lyst mindre än brukligt i större delen av landet under februari, dock långt ifrån rekordlite. Lokalt har det dock inrapporterats mer solskenstid än normalt, exempelvis i Kiruna i norra Lappland med 76 timmar mot det normala 62 timmar. Kiruna fick för övrigt mest sol av de stationer som mäter solskenstid i landet, medan Tarfala i norra Lapplandsfjällen fick minst med 17 timmar.

Fullt vinterväder inledde
Ett mycket omfattande och seglivat snöfall berörde stora delar av landet under månadens inledning, och det var därmed övervägande vitt även i Sydsverige den 1–5. Det var också kallt, så vintern var väletablerad, och än bara tillfälligt innan det slog om till milt den 5–6.

Mest snö under dagarna i slutet av januari och början av februari trillade ner över Norrbotten, där det på många håll var över en meter djup snö med kulmen omkring den 3. Den dagen uppmättes exempelvis 113 cm djup snö på Luleå flygplats, vilket är största snödjup sedan mätningarna inleddes där 1945. Tidigare var det största snödjupet 111 cm den 1 april 1966. Månadens största snödjup i olika landsdelar blev:
I norra Norrland 167 cm i Katterjåkk i norra Lapplandsfjällen den 12,
i södra Norrland 85 cm i Häggberget i sydvästra Härjedalen den 1–5,
i Svealand 151 cm i Gördalen i norra Dalarna den 2
och i Götaland 46 cm i Regna i Östergötland den 5–6.

Gördalens notering är det största snödjup som uppmätts i Svealand i februari månad sedan Noppikoski i östra Dalarna hade 158 cm den 24 februari 1951. Större delen av landet var snötäckt den 1–5, med sedan kom mildluften och tärde hårt på snötillgången i främst söder. Under nederbörsdygnet den 1 ökade snödjupet med 22 cm i Fjällsjönäs i södra Lappland, från 88 cm på morgonen den 1 till 110 cm på morgonen den 2. Det blev månadens största officiella snödjupsökning på ett dygn i landet.

Fullt vinterväder i landet alltså, och snöandet vållade vissa problem på vägarna också, bland annat i Stockholmsområdet den 2 i samband med att 18 cm snö föll över huvudstaden. Det var inte bara snöigt, utan även kallt i början av februari. Månadens lägsta temperatur i de olika landsdelarna inträffade dessa snöiga och vintriga februaridygn:
I norra Norrland 36,1 minusgrader i Gielas i södra Lapplandsfjällen den 4,
i södra Norrland 31,7 minusgrader i Lillhärdal i Härjedalen den 5,
i Svealand 30,7 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 5
och i Götaland 12,1 minusgrader i Kosta i södra Småland den 3.

Mildluften vällde in
Ett delvis abrupt slut på kylan kom den 5–6 när mildluften vällde in västerifrån. Speciellt i västra Norrland där den 4 var månadens kallaste dygn. Ta Gielas som exempel. På morgonen den 5 var det ännu nästan 30 minusgrader kallt, men på eftermiddagen samma dag var det nollgradigt. Bara under timmen klockan 9–10 steg det 14 grader!

Frånsett att vinterkylan tillfälligt återvände till delar av Lappland i mitten av månaden var det enbart varmare än normalt som gällde i hela landet månaden ut. Jämfört det normala var framförallt den 9–11 och den 19 månadens varmaste dygn sett till riket som helhet, men även den 6–7, den 12, den 20–21 och den 24–28 var mycket milda dygn i delar av landet.

Milda vindar västerifrån betyder oftast blåsigt och nederbördsrikt väder i fjällen, och det var mycket riktigt det som följde i och med omslaget till milt. På morgonen den 6 blåste det orkanvindar på 37 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen, och det skulle bli etter värre ett drygt dygn senare. Utöver de orkanvindar som nämns i denna krönika blåste det dessutom storm vid åtskilliga tillfällen i fjällen under februari. Det skedde nästan dagligen den 6–20 och därtill även den 23 och den 26–27. Stekenjokk, Stora sjöfallet i norra Lapplandsfjällen samt Blåhammaren och Sylarna i Jämtlandsfjällen var flitigt återkommande stationer i stormstatistiken. Samma sak gäller mycket hårda vindbyar över inlandet. Det förekom dagligen den 6–12 och därutöver även den 16 och den 21. Nästan uteslutande berördes Jämtland och Lappland, frånsett i samband med stormen den 7–8.

Månadens blott andra officiella snödjupsökning med 20 cm eller mer under ett dygn inträffade under nederbördsdygnet den 6. På morgonen den 7 hade nämligen snödjupet i Katterjåkk ökat med 20 cm sedan morgonen dessförinnan.

Norska stormen Ole
Den 7 brakade en storm in mot Norge, och våra norska meteorologkollegor döpte ovädret till Ole. Stormen tappade lite sting när den svepte vidare österut över Sverige, men nog blåste det ändå så det räckte till kan jag tycka. Med orkan i fjällen, storm över hav och stormbyar över inlandet blev det månadens enda egentliga oväder.

I Lapplandsfjällen blåste det orkan, först på tidiga natten den 7 med 39 m/s i Stekenjokk och sedan 34 m/s i Stora sjöfallet på eftermiddagen. Medelvinden i Stekenjokk kan säkerligen varit ännu högre då stationen fick avbrott i rapporteringen strax efter midnatt den 7.

De kraftigaste vinden försköts långsamt österut under dagen, så stormbyarna över inlandet kulminerade på kvällen den 7:
30 m/s i Vajmat i mellersta Lappland,
29 m/s på Jokkmokk flygplats i mellersta Lappland,
28 m/s i Arvidsjaur i mellersta Lappland (vilket är nytt rekord där sedan startåret 1996),
27 m/s i Älvsbyn i södra Norrbotten,
27 m/s i Jäkkvik i mellersta Lappland,
25 m/s på Luleå flygplats
och 25 m/s i Gällivare i norra Lappland.

Avblåsta tak, avstängda fjällvägar och tusentals strömlösa blev följderna när stormen drog fram. Stormen slog värst mot Lapplandsfjällen samt norra och mellersta Norrlands inland. Mycket hårda vindbyar förekom ända ner till Skåne (Rynge och Helsingborg), Småland (Målilla), Västergötland (Hällum och Axstål) och Gotland (Visby och Roma), för när ovädret drog bort österut svepte ett band med kraftiga vindar ner åt sydost över landet den 7–8. Över hav var det två platser som noterade storm i medelvind på morgonen den 8:
Örskär 29 m/s vid norra Upplandskusten
och Söderarm 26 m/s i den ostligaste uppländska skärgården.

Blåsten i fjällvärlden bestod även de följande dagarna. I Stekenjokk blåste det åter orkan såväl kring midnatt den 9–10 med 37 m/s som kring midnatt den 10–11 med 35 m/s. På morgonen den 10 noterades också lokalt stormstyrka i vindbyarna över inlandet med 25 m/s i Naimakka i nordligaste Lappland.

Samtidigt inträffade månadens högsta byvind i landet oavsett stationens placering, hela 54 m/s i Tarfala i norra Lapplandsfjällen. Den stationen har ibland extremt byig vind, för samtidigt som byvinden var 54 m/s var medelvinden ”bara” 21 m/s.

Oftast anger man inte byvinden i fjällen, för gällande fjäll- och kuststationer är medelvind mest intressant, och varningskriterierna där gäller bara medelvind. Över inlandet däremot är byvinden intressantast, för det är byvinden som knäcker och fäller träd och vållar andra skador och därmed är det byvind som är varningskriteriet.

Rekordvärme
Mildluften som följde efter Ole var extrem. Värmen kulminerade den 9–10 med över 10 grader varmt på sina håll, så ock den 19. Här är månadens och årets hittills högsta temperatur i de olika landsdelarna:
I Götaland 12,1 grader i Karlshamn i Blekingen den 9,
i Svealand 9,8 grader i Film i Norduppland den 10,
i södra Norrland 10,7 grader på Sundsvalls flygplats och i Sundsvall-Råsta i Medelpad
och i norra Norrland 8,7 grader på Umeå flygplats i södra Västerbotten den 10.

Lokalt slogs det till och med nya februarirekord. 11,6 grader varmt i Göteborg den 9 är högre än deras tidigare rekord på 11,2 grader från den 24 februari 1998. Mätningarna i Göteborg inleddes 1859. Även Hanö utanför Blekings kust (startår 1944) noterade med 10,2 grader den 9 nytt rekord mot tidigare 10,0 grader från den 23 februari 1990. Dessutom är 8,7 grader i Umeå den 10 februarivarmast där sedan 1939.

I fjällen föll det mycket nederbörd dessa dagar. Hemavan fick som tidigare nämnts hela 103 mm på tre dygn, från morgonen den 9 till morgonen den 12. Det är nästan dubbelt så mycket som de 53 mm som normalt faller där under hela februari månad. Här samtliga sex officiella dygnsnederbördsmängder på 30 mm eller mer denna månad:
56 mm i Digernäset i Jämtlandsfjällen den 8 (månadens största officiella dygnsnederbördsmängd),
32 mm i Hemavan den 9,
40 mm i Ankarvattnet i norra Jämtlandsfjällen den 10,
39 mm i Hemavan den 10,
37 mm i Merkenes den 10
och 33 mm i Hemavan den 11.

Snödjupet ökade inte speciellt mycket i Hemavan dessa dygn eftersom det var så pass milt att i alla fall delar av nederbörden föll som regn.

”Ovinter” vid Götalandskusten och tidig vår
Den 15 februari är enligt definition satt som första möjliga startdatum för vårens entré. Det är gjort för att det är först då som väderåret ”vänt” och vi åter går mot varmare tider. Det är också det datumet som satts som startdatum för våren de gånger då den meteorologiska vintern aldrig anländer, alltså då höst övergår direkt i vår. Denna ”ovinter” längs kusten i Götaland inträffade detta för nio officiella platser:
Fårösund på norra Gotland,
Östergarnsholm på östra Gotland,
Ölands södra udde,
Utklippan,
Hanö,
Skillinge i sydligaste Skåne,
Falsterbo,
Hallands väderö på den skånska nordvästspetsen
och Nidingen vid norra Hallandskusten.

Den ”riktiga” våren gjorde samma dag entré i södra Götaland och vidare upp längs Götalands kuster, såväl i väster som i öster. Den 17–18 tog våren nästa kliv norrut, varvid hela Götaland samt södra och östra Svealand fick vår. På sina håll var det omkring en månad tidigare än brukligt och i runda slängar i paritet med hur fjolårets vår också inleddes i slutet av februari.

Troligen kan våren den 24 ha anlänt även upp längs Norrlandskusten, kanske hela vägen upp till Norrbotten. Med hundraprocentig säkerhet kan man dock först i efterhand konstatera när våren anlände, för det är det första av de sju dygnen på raken med medeltemperatur över 0 grader som gäller som startdatum enligt definitionen. Så för att våren ska ha kommit den 24 februari måste var och en av temperaturdygnen den 24 februari till och med 2 mars haft medeltemperatur över 0 grader. Det är något som med full säkerhet kan slås fast först den 3 mars.

I månadens mitt var temperaturkontrasten stor i landet. För samtidigt som våren anlände i söder återkom vinterkylan tillfälligt till främst Lappland den 14–16. Lokalt sjönk temperaturen under 30 minusgrader. Den 15 skiljde exempelvis hela 37,0 grader mellan dygnets högsta temperatur på 4,5 grader i Göteborg och dygnets lägsta temperatur på 32,5 minusgrader i Nikkaluokta. Det var dock än större temperaturkontrast tidigare i månaden när det slog om från kallt till milt. Såväl den 4 som den 5 skiljde det 38,7 grader när det var 36,1 minusgrader i Gielas och 2,6 grader på Svenska högarna i norra Östersjön den 4 samt 35,2 minusgrader i Nikkaluokta och 3,5 grader i Eftra-Broen i Halland den 5.

Den 20–21 och åter den 23 blev det lite bakslag i söder då snön la sig igen på sina håll. Men att vintern ska återkomma i mars är föga troligt, men det kan förstås bli många bakslag innan den ”egentliga” våren anländer. Vi har hela mars kvar, och det kan vara en rätt vintrig månad även långt söderut i landet.

Lite vårflöden och lindrig isvinter
I början av februari fanns fortsatt en varning kvar sedan januari för högt flöde i Småland. Den gällde för Ronnebyån mellan sjöarna Rottnen och Viren. Efter att flödena kulminerade i början av februari togs varningen bort på den 6. I samband med snabb snösmältning senare i månaden steg nivåerna i små och medelstora sjöar i Östergötland och Södermanland, men nivåerna nådde aldrig några varningsnivåer. Därmed var årets vårflod i Götaland och södra Svealand över, långt innan våren ens borde anlänt. Mot slutet av månaden var det nästan enbart barmark i Götaland, men månaden ut fanns ett officiellt snödjup kvar, 25 cm i Malmbäck sydost om Jönköping i Småland på morgonen den 28.

Det har varit extremt lite havsis denna vintersäsong. Efter viss påbyggnad under januari och februari kulminerade utbredningen i mitten av månaden då delar av Bottenviken och norra Kvarken var islagd, men mer än så blev det inte. Därefter har mildluften istället gjort att utbredningen minskat, så det blev ett extremt lindrig isvinter denna gång.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer