Visa alla (17)

”Sämsta sommaren någonsin”

Publicerad

Ett något varmt och övervägande något blött år har gjort sitt. Som helhet ett tämligen ordinärt år, och det vi nog lär minnas bäst är den svala sommaren som var den ”sämsta någonsin” enligt många.

Få varma dagar och en sommar utan någon lägre stabil period gjorde att många upplevde att det var den kallaste sommaren någonsin, och visst fanns det en del sanning i det. Men det var alltså främst bristen på varma dagar som var orsaken. Vintern var inte mycket till vinter i söder, våren var rätt torr och med trevande värme, sedan följde sommaren som många nog helst vill glömma innan en blöt höst följde. Den nya vintern gjorde mest kortvariga försök i söder, medan snön och kylan efterhand tog över alltmer i norr.

För den som vill är det fritt fram att grotta ner sig i de enskilda månadskrönikorna (se ”Relaterat” nederst i denna krönika).

Temperatur: Kallare än de senaste åren

Medeltemperaturen under året blev något högre än normalt med i snitt dryga en grad högre medeltemperatur än under referensåren 1961–1990, där de största överskotten återfinns i Götaland, i sydligaste Svealand samt lokalt vid Norrlandskusten. Ingen del av landet fick kallare än normalt. Många år på senare år har dock varit klart varmare, så man måste backa till 2013 för södra tredjedelen och 2012 för resten av landet för att hitta ett kallare år. Vintern var övervägande varm och la en solid grund för ett varmt år. Våren och sommaren var sedan relativt kalla, innan en något varm höst och framför allt en mild december avslutade året.

Nederbörd: Såväl blött som torrt

Året blev blötare än normalt i främst norra Norrland och södra Götaland, i övrigt normalblött eller något torrt. I norra Norrland därmed det tredje året på raken som varit klart blötare än normalt. Nederbörden fördelades skevt under året, för det var torrt främst under inledningen. Torkan och vattenbristen var påtaglig under våren och in över sommaren. Sedan blötare, för såväl under sommaren som hösten föll mer nederbörd än vanligt i större delen av landet. Lite likt temperaturen har torra och blöta perioder till stor del tagit ut varandra, så sett till året som helhet är det inget i nederbördsmängd eller -avvikelse som sticker ut speciellt mycket.

Soltimmar: Soligast i sydost

Vi fick ungefär se lika mycket av solen under året som vi brukar göra, och i sydost till och med lite mer än så. Det var dock långt ifrån rekordsoligt, även om vissa månader stack ut lite extra. Rätt allmänt en soligare vår än vanligt men en solfattig höst, främst i september med lokala anti-solskensrekord. Inte speciellt förvånande då våren var torr och hösten blöt.

Vintern: Mild, och därför även snörik i norr

Det blev inte mycket till vinter i söder, för mildvädret dominerade vecka efter vecka. Rent meteorologiskt blev det aldrig vinter för en sextett kustnära stationer i Götaland. Mycket västvind gjorde att fjällen, och delvis även norra Norrlands inland, fick en hel del snö, och snötillgången blev efterhand riktigt god. I övriga landet var det snöfattigt. Att vårvärmen slog till i söder i slutet av mars var föga förvånande med tanke på hur skral vintern varit där.

Januari blev en mycket händelserik månad, som sammantaget var mild och övervägande torr. Först ut var ett snöoväder i södra Norrland, Svealand och nordvästra Götaland den 3–4 januari med trafikstörningar, översvämningar och strömavbrott. Kyla följde, och årets lägsta temperatur blev 41,5 minusgrader i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen den 5 januari. Efter en kall trettonhelg lyste snö och kyla med sin frånvaro i södra tredjedelen av landet månaden ut. Nästa snöoväder drabbade främst Västerbotten den 11–12 januari. Den 18 januari sattes ett nytt svenskt vindrekord i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen med 48 m/s.

Februari blev även den en mild månad. Därmed den fjärde februarimånaden på raken med varmare än normalt i hela landet. Men det var trots allt lite vinterlikt i Sydsverige vid två tillfällen. Först med envetna snöbyar i ostvinden den 7–9 februari, och senare ett nattligt snöfall i Skåne den 24. Den 8 februari fick vi säsongens enda nationella isdygn. I övrigt var det skralt med vinterväder i söder. Ett snabbt och dramatiskt omslag från kyla till mildväder skedde den 12 februari. Det blåste orkanvindar i norra Lapplandsfjällen och stormbyar över Lapplands inland när mildluften tog över, och temperaturen steg uppåt 30 grader på ett dygn.

Mars fortsatte i mildspåret. Nederbördsmässigt var den ganska normal eller något torr. Sammantaget en ganska slätstruken vädermånad i brytningen mellan vinter och vår. Snöigt i söder i början av mars följdes av en längre period i månadens mitt av vårvärme, snösmältning och tidvis blåsigt väder dock utan alltför mycket dramatik. Extrem marsvärme slog till i söder den 26–27 mars, med nya värmerekord för mars i bland annat Uppsala med 20,2 grader och i Västerås med 19,4 grader. Samtidigt blåste det mycket hårt i norr. I Lapplandsfjällen tidvis snöstorm och lokalt även orkan, och i Norrland inland lokala stormbyar. 

Våren: Trevande, främst i norr

Våren var en besvikelse enligt en del, men det beror delvis på att många nog har för stora förväntningar på vårvädret och inte riktigt har koll på vad normalt vårväder är. Torka och låga grundvattennivåer i södra halvan av landet återkom ofta i nyhetsflödet. För norra Norrlands del var våren en enda lång kylig väntan på en försommarvärme som aldrig kom. Länge var det också gott om snö, med 205 cm som mest i Katterjåkk i norra Lapplandsfjällen den 2 maj.

April inleddes vårvarmt, men en tredjedel in i månaden slog vädret om och var därefter kylig. Under påskhelgen den 14–17 april rådde klassiskt aprilväder med byar av regn, blötsnö, snö och snöhagel på många håll i landet, och temperaturen hade svårt att ens i Sydsverige nå tvåsiffriga plusgrader på dagarna, och lokalt var nätterna kallare än på flera decennier. Flera bakslag med snö långt söderut förekom, där det mest omfattande främst i delar av Värmland, dalarna, Västmanland och Hälsingland den 24–25 april. Trots en del kyla under månaden kunde Karlstad räkna in en april nummer 29 på raken som varit varmare än normalt.

Maj blev en händelserik månad med många svängningar, stora kontraster och extremväder.  Trevande vårvärme inledde, men en kylig period med aprilväder följde den 8–12 maj. Visby noterade med 7,8 minusgrader nytt köldrekord för maj, och den 9 maj rapporterades snötäcke på Öland för första gången någonsin i maj. En första sväng med högsommarvärme kom i öder den 18–20 maj, och då föll det även regn i massor strax norr om värmen. I övrigt en mycket torr månad i så gott som hela landet. Årets första och enda 30-gradersdag kom när det åter blev varmt i söder. Den 28 maj blev det 30,1 grad i Oskarshamn i Småland.

Sommaren: Få varma dagar

Jämfört med referensåren 1961–1990 blev medeltemperaturen under sommaren helt normal, men jämfört många varma somrar på senare åt tedde sig sommaren som kall. Vi hade få riktigt varma dagar. Årets högsta temperatur inföll redan i maj, så de 28,0 grader som det blev som högst under sommaren är lägst i landet sedan 1922. Inledningsvis torrt i delar av landet, men efter en blötare avslutning, och med en kall vår och sommar låg snön kvar länge i fjällen.

Juni blev en blöt historia i stora delar av landet, främst delar av Lappland undantaget. Äntligen regn i söder alltså, men många var ändå besvikna på sommarens inledning. Temperatur och solskenstid var nämligen rätt normal, så det var regnet som drog ner betyget. Tarfala i norra Lapplandsfjällen noterade med 9,2 minusgrader den 2 juni landets lägsta junitemperatur på 110 år. Efter en kylig vår och försommar blev det också, om än bara några dagar, högsommarvarmt i norra Norrland en dryg vecka in i månaden. Ostadigt väder med passerande skurområden gällde i mitten och slutet av juni, så även över midsommarhelgen.

Juli bjöd på få varma dagar, och det dröjde till den 24 juli innan det blev 25 grader varm någonstans i Norrland. En vecka in i juli var nätterna kyliga med lokal frost i norra och västra Norrland och vidare ner mot norra Värmland. Månadens högsta temperatur blev skrala 27,2 grader i Rörastrand på Tjörn i Bohuslän den 20 juli. Det är den lägsta maximitemperaturen i landet i juli sedan 1979. Vädret var övervägande torrt eller mycket torrt i södra halvan av landet, medan främst norra Norrland fick mycket regn. Lokalt föll uppåt 100 mm under tre regnrika dygn den 12–14 juli. Svalt väder gjorde också att det blev en åskfattig månad.

Augusti fortsatte i samma hjulspår som sommaren i övrigt, med få riktigt varma dagar men med en medeltemperatur som blev tämligen normal trots allt. Månadens högsta temperatur, 26,8 grader, är exempelvis lägst i landet i augusti på 17 år. Mer regn än brukligt föll i större delen av landet, och vid flera tillfällen föll mycket regn på kort tid. Inte minst över Hälsingland den 4 augusti. Det dygnet fick Söderala 130 mm, vilket är nytt Hälsingerekord oavsett månad. I värmländska Karlskoga föll också mycket regn på kort till natten till den 6 augusti. Senare i månaden fick Jämtland och därefter Småland med omnejd mycket regn.

Hösten: Något försenad kyla

Sammantaget en mild och blöt höst. Speciellt inledningsvis var det såväl regnigt som solfattigt, där kylan sedan försökte etablera sig alltmer ju värre blad som var kvar på almanackan. Det lyckades till slut i norr, även om det pendlade mycket mellan kallt och milt året ut, vilket blandat annat gav en tidig ”vårflod” redan i november. Den nya vintern gjorde vissa kortvariga försök i söder, och det blev en mild och ganska blöt julhelg i söder.

September blev en solfattig månad i så gott som hela landet, i Borlänge och Karlstad till och med rekordlite sol. Månadens högsta temperatur, 21,0 grader i Karlshamn i Blekinge den 1 september, är lägst i landet sedan 1993. Samtidigt uteblev höstkylan nästan helt, och månadens lägsta temperatur, 4,8 minusgrader i Nikkaluokta i norra Lappland, är det högsta septemberlägstat i landet genom alla tider. Inledningsvis berörde flera kraftiga regnväder och lokala skyfall landet, men den avslutande tredjedelen blev stabil med ett rekordhögt lufttryck. 1044,1 hPa i Lycksele och Åsele i Lappland den 28 september är nytt svenskt månadsrekord.

Oktober blev en övervägande blöt historia, och inledningsvis även mild. I månadens mitt nådde för årstiden extremt mild luft upp i söder, och det blev nästan 20 grader varmt. Mildväder betyder oftast även regnigt, och flera kraftiga regn passerade också landet i början av oktober. Lokalt i Ångermanland, Uppland och Skåne sattes nya regnrekord för månaden som helhet. Mot slutet tog kallare väder över alltmer och säsongens första mer omfattande snöfall passerade i norr den 24–25 oktober. Vi fick även uppleva höstens första storm över hav när nordvinden svepte ner över Ålands hav och norra Östersjön den 29 oktober.

November blev en tämligen ordinär vädermånad, med höst i söder och trevande vinter i norr. Den meteorologiska sommaren hängde kvar länge i delar av Skåne, ändå fram till den 5 november. För Malmös del blev den 6 november en rekordsen start för hösten. Månadens första tredjedel var det allmänt mild, därefter blev det långsamt såväl kallare som snöigare. Ett omfattande oväder den 22–23 november följdes av kraftig mildluft och snösmältning, ishalka och en kortvarig ”vårflod”. Den 30 november noterades den lägsta temperaturen i landet i november på sju år, 34,4 minusgrader i Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen.

December blev en mycket svängig historia. Vinterkylan gjorde sitt yttersta för att ta över taktpinnen från hösten, men inte utan kamp minst sagt. Temperaturen åkte jojo mest hela tiden och av och till ganska blåsigt också. Inledningsvis barmark i söder, men kring den 11 december snötäckt i stora delar av landet, innan barmarken åter tog över i söder. Tillgången på snö var dock god i norra Norrlands inland för att vara december. Det blev en mycket mild julhelg i söder, samtidigt som det var kallt längst i norr. Snösmältning och därtill rikligt med regn gav höga flödena i många vattendrag i södra Götaland under månadens sista vecka.

Väderåret 2017 i statistiken

Nytt svenskt vindrekord, den lägsta sommartemperaturen i landet sedan 1922 och ett nytt dygnsnederbördsrekord i Hälsingland är väl de enskilda vädernoteringarna som är de mest anmärkningsvärda under året. Årets högsta temperatur uppmättes redan i maj, vilket bara hänt vid två tillfällen tidigare, 1993 och 1922, och dessutom är årshögstat det lägsta sedan 1998.

Till sist några topp- och bottennoteringar från året
Högsta temperatur: 30,1 grader i Oskarshamn i Småland den 28 maj.
Lägsta temperatur: 41,5 minusgrader i Nikkaluokta i Lappland den 5 januari.
Högst årsmedeltemperatur: 9,4 grader i Bollerup, Lund och Falsterbo i Skåne samt vid Ölands norra udde.
Lägst årsmedeltemperatur: 2,9 minusgrader i Tarfala i Lappland 2,9 minusgrader.
Störst årsnederbörd: 1445 mm i Källsjö i Halland.
Minst årsnederbörd: 386 mm i Såtenäs i Västergötland.
Störst dygnsnederbörd: 130,3 mm i Söderala i Hälsingland den 4 augusti.
Störst uppmätt snödjup: 205 cm i Katterjåkk i Lappland den 2 maj.
Mest solskenstid: 2095 timmar vid Svenska högarna på norra Östersjön.
Minst solskenstid: 1319 timmar i Storlien i Jämtland.
Högst medelvind vid kusten: 26,8 m/s i Fårösund-Ar på Gotland den 29 oktober.
Högst medelvind i fjällen: 47,8 m/s i Stekenjokk i Lappland den 18 januari.
Högst byvind i inlandet: 32,0 m/s i Naimakka i Lappland den 13 februari.
Högst byvind oavsett stationsplacering: 61,0 m/s i Stekenjokk i Lappland den 18 januari.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer