En fredagskväll i september visade SVT långfilmen ”Paradis: Kärlek” av den österrikiska regissören Ulrich Seidl. En film som följer vita, europeiska kvinnor när de semestrar i Kenya och köper sex av svarta män.
I en debattartikel skriver Cinemafricas styrelse att filmen domineras av ett vitt, manligt perspektiv och att SVT:s visning kan kopplas till generell okunskap om mångfald inom svenska kulturinstitutioner.
”Svarta som rekvisita”
Artikelförfattarna tycker att de svarta männen aldrig blir mer än rekvisita och att flera sekvenser i filmen kan upplevas som grovt kränkande i sina anspelningar på historiskt reducerade stereotyper om svarta män:
Att som afrosvensk /.../ slå på TV:n en fredagskväll och mötas av ”Paradis: Kärlek” menar Cinemafrica kan liknas vid en visuell käftsmäll. Särskilt problematiska blir de bilder av svarta (män) som levereras genom filmen när de utgör en av mycket få skildringar av Afrika i SVT:s filmutbud.
Starka recensioner
”Paradis: Kärlek” fick höga betyg när den gick upp på svenska biografer 2013. Kulturnyheternas recensent Fredrik Sahlin gav filmen en fyra och kallade Ulrich Seidl för ”en fullständigt skoningslös samhällskommentator”.
I en kommentar till debattartikeln håller han förvisso med Cinemafrica om att de bilder som skapas av svarta och Afrika är ”rejält tiltade och kolonialistiska”.
– Men jag finner det svårt att tolka filmen på annat sätt än att den kritiserar just det faktumet att kolonialismen lever kvar i våra sinnen, långt efter det att de afrikanska länderna nått självständighet, säger han.
SVT: ”Filmen vänder på perspektiv”
SVT står fast vid att det finns skäl att visa filmen och har inlett en dialog med Cinemafrica.
– Seidl väjer inte för de svåra frågorna. Filmen lämnar ingen oberörd och vänder dessutom på det vanliga perspektivet i frågan om sexturism då offren är män, säger Agneta Perman, som är ansvarig för programinköp av långfilm på SVT.
Hon påpekar att filmen visades i ”Filmklubben” just för att ge Fredrik Sahlin möjligheten att kommentera det utmanande och obehagliga innehållet i förväg.
Men gällande kritiken mot bristen på afrikansk film i SVT:s programutbud håller Agneta Perman med.
– Här har jag gärna en dialog med festivalen för att öka mångfalden av röster, säger hon.