Förra året fick Skolverket i uppdrag av regeringen att ta fram nya riktlinjer för barngrupperna i förskolan. Som grund för de nya riktlinjerna ligger bland annat en rapport från Göteborgs Universitet.

Studien, som gjorts av professorerna Pia Williams och Sonja Sheridan, sammanställer aktuell forskning kring barngruppernas storlek i förskolan, och hur de påverkar barnen. De citerar studier som gjorts i bland annat England och Norge, och konstaterar att:

”Forskning ger alltså stöd för mindre grupper i förskolan, särskilt för de yngre barnen, och ingen lyfter fördelar med stora barngrupper.”

Stora grupper skapar stress

– Om förskollärarna upplever att barngrupperna är för stora så skapar det en stress, vilket gör att de väljer bort ett antal målområden i läroplanen som egentligen ska ingå i den dagliga verksamheten. Det innebär att antal barn i gruppen får konsekvenser för barns möjlighet att lära, leka och må bra, säger Pia Williams, professor i barn- och ungdomspedagogik.

Samtidigt påpekar Pia Williams att barngruppernas storlek är en komplex fråga, och att det inte är så enkelt som att bara sätta en siffra på hur stor en barngrupp bör vara. I stället bör storleken relatera till faktorer som barnens ålder, lärarnas kompetens och antal barn per lärare.

Vill inte sätta en siffra

Av den anledningen väljer de också att inte föreslå ett tak för hur stor en barngrupp bör vara.

– Vi tycker det är viktigt att se komplexiteten i frågan. Vi kan tänka oss ett spann för 1- till 3-åringar, och ett spann för 3- till 5-åringar skulle vara en fördel för många verksamheter, säger Pia Williams.

Vem bör avgöra hur stor en grupp ska vara?

– Det ska vara en diskussion mellan huvudmän och de som arbetar i verksamheten. Det är de som känner sin verksamhet bäst. Ett riktmärke skulle kunna underlätta för många verksamheter att kunna hantera de grupper man har, och för att kunna bedriva en verksamhet där barns bästa är i fokus,  säger Pia Williams.