Beskedet hon så länge fruktat kom under behandlingen i fredags.
– En läkare kom in och sade att på måndag ska ni till Solna för behandling, säger Gunilla Stenström. Jag blev helt förtvivlad och sättet jag fick veta det på var så dåligt säger hon.
Personalstyrkan halverades
Beskedet har föregåtts av en lång tids oro. I över ett år har hon och de andra patienterna sett hur personalstyrkan krympt allt mer och hur de kvarvarande sjuksköterskorna kämpat för att klara arbetsbördan.
– Patienter har ju försvunnit och omplacerats lite hur som helst och det är ju det jag fruktat mest, att de ska ringa och säga att nu får du åka någon annanstans, säger hon.
Många patienter får flytta
Som en del i ett åtgärdsprogram för att lösa personalens arbetssituation ska en tredjedel av patienterna nu omfördelas. Gunilla Stenström är en av dem.
– Vi har gjort en medicinsk bedömning att de som är piggast och klarar sig på en sjukvårdsenhet som inte ligger på ett sjukhus får flytta, säger Britt-Louise Allenius tf chefssjuksköterska sedan tre veckor tillbaka.
Men är det okej att bli flyttad från ena dagen till den andra?
– Nej det skulle självklart ha gjorts på ett bättre sätt och det får vi se över. De är inte unga och dessutom sjuka så de borde absolut ha fått tillfälle att ta farväl av vårdpersonalen och så, säger Britt-Louise Allenius.
Läs mer: Lönekartell driver sjuksköterskor på flykt
”Aldrig blivit så dåligt behandlad”
Gunilla Stenström och två andra patienter ska nu tre gånger i veckan ta sig till andra sidan stan – i rusningstrafik, för att få sin dialys på det privata vårdföretaget Solna Diaverum.
Behandlingen som ska rensa kroppen på vätska tar drygt sex timmar. Med den extra resetiden måste Gunilla och de andra avsätta hela dagar för taxiresor och kötid.
– När vi frågade om varför just vi skulle tvingas flytta gjorde läkaren referenser till flyktingar som dör på Medelhavet. Jag tyckte att det var otroligt olämpligt.
Lönefrågan central
Ändringen är permanent men Britt-Louise öppnar för en ändring till hösten om rekryteringsläget blir bättre.
– Det är klart att alla vill ju ha vård där man bor och skulle läget ändras då får vi se över vilka patienter som får flytta tillbaka, om de fortfarande vill det, säger Britt-Louise Allenius.
Vad talar emot att de ska få återvända?
– Vi får ju inte kalla oss specialistsjuksköterskor så vi kan ju inte lönesätta som vi skulle vilja vilket påverkar. Samtidigt får vi ju inte stänga vårdplatser eftersom vi bedriver livsuppehållande vård, säger Britt-Louise Allenius. Då blir lösningen att flytta patienterna.
Lång kamp
Gunilla Stenström fick sin diagnos -87. Under en resa till Afrika åt hon kinin mot malaria. En medicin som slog ut hennes njurar. Sedan dess har hon genomgått två transplantationer och fått sin vård på Huddinges dialysavdelning.
– Vi har varit tre patienter som vårdats tillsammans och det har gjort kampen lite roligare. Vi är ju ändå döende men har kunnat glädjas åt våra stunder tillsammans i alla fall, säger Gunilla Stenström.