När Elie Saad tvingades fly från krigets Libanon 1990 var det utan yrkeserfarenhet och med en halvfärdig ingenjörsutbildning i bagaget. Han hamnade först i Kil där den lokala pizzabagaren lät honom komma och gå som han ville för att lära sig språket och yrket. Och för 24 år sen startade han sin första egna pizzeria i Molkom.
– Och det gick bra. Ibland blev pizzorna runda och ibland fyrkantiga, men det gick ändå bra. Molkoms folk var väldigt tålmodiga med mig, skrattar han,
Krävande yrke
De flesta pizzabagare lär sig, liksom Elie, yrket ute på en arbetsplats. Medellönen är 21 500 kronor enligt SCB. Arbetsförmedlingen gör ingen prognos för yrket vad gäller chanser att få jobb. Men Elie bedömer dom som goda. Bara man vill.
– Yrket kräver väldigt mycket. Kroppsarbete, långa arbetestider och dåligt med semester. Men om man anpassar sig och trivs med yrket då kommer man att lyckas, säger han.
Det bästa med yrket tycker Elie är att han får träffa många olika människor.
– Och att försöka göra de här människorna nöjda. Jag tycker det är lite spännande, olika människor med olika smak och humör, säger han.
Har slutit cirkeln
Pizzabagare är kanske inget högstatusyrke, men det struntar Elie i, trots att han från början siktade på att bli ingenjör.
– Det här är det jag gör. Det är det jag älskar att göra och det jag tänker fortsätta göra. Som pizzabagare kanske man inte blir rik, men man kan leva gott.
Och Elie Saad har slutit cirkeln. För nu är han den lokala pizzabagaren som hjälper en nyanländ, såsom han själv blev hjälpt, in i samhället, till ett språk och kanske till ett yrke.