Hon har besökt honom i en dryg halvtimme för att diskutera hans välmående efter händelsen på Tegsbron i Umeå bara dagar tidigare. Han mår inte bra.
Det är inte första gången de haft kontakt sedan han under berusning rammat tre ungdomar på bron.
– Han var bekymrad över det som hänt, uppgiven och rädd att han inte skulle få träffa barnen igen, säger rektorn i rätten.
Stoppas i hallen
När hon besöker honom den tisdagen i maj som förändrar allt går han omkring i mysbyxor. De pratar om elevernas betyg och hans välmående i 30-40 minuter. Rektorn frågar om han behöver hjälp att handla mat, men han avböjer. Han är uppgiven som vid tidigare kontakt, men annars som vanligt.
Men när rektorn är på väg att lämna lägenheten stoppas hon vid dörren i hallen.
– Då står han framför mig och klubbar mig med en yxa, säger hon och fortsätter:
– Jag frågar honom: vad gör du?
Som förbytt
Den 58-årige kollegan är som förbytt, svarar inte på tilltal. Hon har inte sett yxan innan.
– Det är som ett djur som står där och slår, berättar hon.
Men trots att hon yxats tar hon sig till balkongen. Alla slag är hårda, men chocken hindrar smärtan. Skrämseln å andra sidan är påtaglig:
– Det var slag som gjorde att jag kände att nu dör jag, berättar rektorn.
Begärde att få byta skola
Tidigare under våren hade den 58-årige läraren begärt att få byta skola. Han ville byta arbetsmiljö, förklarar rektorn. En möjlighet som också utreddes, men som aldrig blev aktuell eftersom ingen ville byta med honom.
Åklagaren frågar henne om hon hört att han skulle ha utsatts för mobbning av kollegor, men hon känner inte till det.
– Det är helt nytt för mig och jag har svårt att se att det skulle ha varit så, säger hon.
Hon känner inte heller till att han haft alkoholproblem, utan beskriver honom som en nallebjörn med stark integritet. Därför har hon heller inte känt någon oro när hon besöker honom den dagen i maj.
Fortsätter slå
Ute på balkongen fortsätter yxan att komma.
– Han fortsätter att slå och jag skriker hysteriskt.
Flera personer får syn på hur mannen måttar slag efter slag mot rektorn och försöker med ord få honom att sluta. Han slår med öppna ögon och tom blick.
Rektorn försöker ta sig över räcket på balkongen flera gånger men lyckas inte. Det är för högt och de upprepade slagen håller henne nere.
– När han slagit mig länge känner jag att livet rinner ur mig och jag tänker:
– Ska mitt liv sluta så här.
Skyddar sig med händer över huvud
Hur många slag han fått in vet hon inte, men det kändes som många. Hon minns det som att han måttade med bägge händerna och visar samtidigt med händerna för ansiktet hur hon försökte skydda sig.
Sedan upphör slagen. Det sista hon minns är att han tittar på henne och sedan stänger balkongdörren.
Elva dagar senare vaknar hon på sjukhus med svåra skallskador, skador på armar och händer.
Förvånansvärt pigg
I rätten är hon förvånansvärt pigg med tanke på den historia hon just berättat. Den 58-årige läraren är inte i lokalen under förhöret.
– Jag har tappat finmotoriken, är dålig på att skriva och ska inte utsättas för hjärnstress, säger hon.
Hon beskriver hur bokstäver faller bort när hon skriver, som hos en dyslektiker. Men hon är tacksam – för att hon lever, för allt stöd hon fått.
– Den här hemska händelsen kommer inte få påverka mitt liv. Jag hatar ingen, är otroligt tacksam att jag sitter här.
– Jag lever.