På torsdag ska två representanter för landstinget träffa familjen för att gå igenom det som hänt och hur det kan undvika att upprepas.
Bättre kommunikation mellan personalgrupperna och avdelningarna och tydligare rutiner för när röntgen ska göras. Det är åtgärder som landstinget utlovar efter missen som ledde till att sexåriga Yohanna avled.
– Det är bra att de tänker hur de kan göra för att den här situationen inte ska uppstå igen, säger Yohannas mamma Hana Araya.
Men samtidigt konstaterar hon att livet inte kommer tillbaka för deras dotter. Hon är djupt ledsen och kan inte hålla tårarna tillbaka när vi pratar om det som hänt.
– Varför kom läkaren sent? Varför gjorde de ingenting när de såg hennes problem? Varför förstod de inte att något var fel när hon kräktes, frågar hon sig.
Litade på vården
Hon säger också att hon och hennes man litade på sjukvården men att de idag känner de sig svikna av densamma.
– Den dagen trodde vi på läkarna. Det var därför vi åkte till sjukhuset. En blödning måste opereras och vi litade på dem.
Hon berättar också att en representant för sjukhuset som hon varit i kontakt med har uppgett att man var rädd för att röntga på grund av risk att utveckla tumörer längre fram. Men det har expertis på området klargjort inte har med saken att göra när patienten har symptom som kan tyda på en livshotande blödning.
– Finns det en misstanke om blödning så ska man röntga. Man ska inte ägna stråldosen en tanke utan man ska ta reda på om det finns en blödning, säger Peter Lindvall medicinsk chef på Neurokirurgen i Umeå.
Bakjouren kom inte in
Föräldrarna frågar sig också varför läkaren som har bakjour inte kommer in till sjukhuset för att titta på patienten. Läkaren i fråga var en stafettläkare med många år i vården bakom sig.
Läs också: ”Chefläkaren: Det är djupt tragiskt”
– Varför kommer inte bakjouren? Den frågan kommer hela tiden upp i hjärnan. Varför inte? Vi får inga svar, säger pappa Yosef.
En expert i neurokirurgi konstaterar att flickan sannolikt varit vid liv idag OM hon röntgats. Blödningen går att operera och patienten kan bli helt återställd, konstaterar han. För Yohannas familj är IVO:s beslut en klen tröst.
– Det är svårt att förlora sin dotter. Hela huset är fullt av hennes minnen. Yohanna kommer inte tillbaka, men många barn kan hamna i den här situationen. De måste fixa det här problemet. Vi vill inte att fler ska drabbas. De ska ha bra kommunikation på sjukhuset för att agera snabbt, säger Yosef.