Kammaråklagare Jens Göransson inledde rättegången med att räkna upp mammans misstänkta brott. Det rör sig om åtta tillfällen, kränkningar som kunde förväntas skada hennes dotters integritet och självkänsla. Anklagelserna mot pappan rör nio olika händelser. Sammantaget rör det sig om 17 punkter av grov fridskränkning mot främst den lilla flickan och hennes funktionshindrade storasyster.

Kräver ersättning

Barnens målsägandebiträde yrkade på 40 000 i kränkningsersättning och ersättning för sveda och värk för den lilla flickan och 35 000 för storasystern.

Nekar till brott

Pappan förnekar att han gjort sig skyldig till några brott men erkänner att han vid några tillfällen gjort sig skyldig till ofredanden, men då har syftet varit att avbryta ett beteende som kunde ha varit farligt för flickan. Han kan ha måttat slag men inte utdelat några. Han kunde markera slag i syfte att kommunicera flickan.

Mamman nekar också till brott. Vid de tillfällen hon agerat har syftet varit att skydda den funktionshindrade flickan, det har alltså rört sig om nödvärn.

Familjen hade dubbel bemanning av personliga assistenter dagtiid. På natten var dom en som jobbade och dom berättar för Mittnytt att situationen i familjen var absurd. Dom beskriver det som att deras värderingar trubbades av.

– Hela tiden sa mamman, kom ihåg tystnadsplikten, kom ihåg tystnadsplikten. Vi såg det som skedde och pratade sinsemellan men vi vågade aldrig polisanmäla. Men till slut belv det för mycket, berättar två assistenter som vi träffar i en paus.

Den 24 december går dom till polisen.

Ljudinspelning bevis

Två ljudinspelningar är centrala i åklagarens bevisning. Det är ett samtal mellan en av assistenterna och mamman. När bandet spelas upp i rätten har föräldrarna ögonkontakt.

Det rör sig om 15 minuter inspelat material. I bakgrunden hörs den funktionshindrade flickans joller. 

”Det är ju inte första gången..”

”Hon kanske skriker för att hon är rädd. Man hör dunsarna”

”Man kan inte stå bakom att han slår flickan”

”Hon lär sig inte av att man slår”

Samtalet är förtroligt och det pratas om relationerna i familjen, ibland kommer också den lilla flickan fram och säger något. Hon tittar på barnprogram och hörs ibland under de vuxnas samtal.

I senare delen av samtalet hörs också pappan. Han pratar stillsamt med barnen. Samtalet fortsätter och det står klart att det finns slitningar i familjen. Mamman berättar att hon ställt krav ”att det inte får hända igen”. ”I går tänkte jag. Någon måste snart reagera”. ”Jag skäms ju”. ”Det drabbar ju inte mig utan mest flickan”.

Mamman säger vid ett tillfälle till assistenten ” ta kontakt med assistansbolaget och låt dom lösa det här.”

Vad ”det här” syftar på framgår inte av bandet.

Mamman hävdar nödvärn

Under sex år har mamman haft ansvar för en gravt funktionshindrad dotter. Hon träffade sin sambo senare och deras gemensamma barn är den som främst uppges ha utsatts för kränkningarna. Enligt försvararen Alina Andras har de haft samma assistansbolaget under hela tiden. Det har varit tjafs i personalgruppen och stor personalomsättningen.

Den handikappade flickan har ett multifunktionshinder och är i behov av assistans dygnet runt.

– Hon har krävt mycket vård och uppmärksamhet och det har också påverkat den lilla flickans behov av uppmärksamhet. Hon har varit fysisk och klängt, till och med hoppat på sin storasyster, 

– Det är farligt eftersom systern har ett mycket svårt funktionshinder med tekniska, livsavgörande hjälpmedel. De gånger mamman varit fysiska mot den flickan har det varit av nödvärnskaraktär, hävdar mammans advokat Fredrik Lindberg.

Försvarets linje är alltså klar, man hävdar att föräldrarna kan ha varit bryska mot den lilla flickan för att värna hennes funktionshindrade storasyster.

I en kommentar säger åklagaren Jens Göransson till SVT Mittnytt:

– Vi ska ha i åtanke att det ändå är familjens assistenter som anmält och dom har uppfattat situationen annorlunda.

Mamman vittnar

Två episoder som omnämns i åtalet är att ett glas med saft slängs i flickans ansikte. Vid ett annat tillfälle skulle hon ha tryckt flickans ansikte i en chipsskål. Mamman skulle också ha kallat flickan jävla unge.

– Jag kanske har tänkt det, men aldrig sagt det. I akuta situationer när hon gett sig på sin storasyster har jag fått ingripa men aldrig mer än lätta daskar eller slag på fingrarna. Aldrig våld säger mamman under sitt vittnesmål.

– Aldrig luggningar. Ingenting. Men kom ihåg att storasystern är benskör och har venport och andra avancerade hjälpmedel. Jag har ingripit när det behövts.

10-15 örfilar

Mamman försvarar sambon. Å ena sidan säger hon att våldet varit lindrigt å andra sidan att våldet haft ett syfte från pappan: Att sätta sig i respekt.

– Jag har kanske sett honom dela ut 10-15 örfilar det senaste året.

Hon betonade att det var viktigt att rätten fick kännedom om detta.

– Jag skulle inte kunna ljuga och säga här i rätten att det inte skett för det har det.

Målsägandebiträdet: Är din sambo aggressiv?

– Nej, det kan jag inte säga.

”En teaterapa”

En specifik händelse inträffade den 24 januari i år – det var efter den händelsen assistenterna gick i samlad tropp till polisen och gjorde sin anmälan. Assistenterna beskrev en örfil och en ledsen och rädd flicka som kissade på sig. Det började med att den lilla flickan hackade med en skruvmejsel.

Mamman bekräftar en lättare örfil men att händelsen överdrivits. Hon kissade på sig, det är sant, säger mamman men säger samtidigt att den lilla flickan kan vara en teaterapa som hittar på.

Mamman beskriver också en ömsint relation till pappan. Han är inte biologisk far till den funktionshindrade flickan.

– Men han har varit ett stort stöd. Han stannade kvar och har alltid betraktat henne som sin. Många hade nog dragit.

”Mycket skitsnack”

Mamman beskriver hur svårt det kan vara att skapa en fungerande grupp kring den handikappade flickan. Assistenterna ska passa flickan, det ska passa familjen och assistentgruppen i övrigt. Hon beskrev att det varit mycket skitsnack.

På frågan om örfilarna har gjort ont svarade mamman: 

– Jag vet inte hur det känts i hennes kropp.

Häktade i en månad

Båda föräldrarna har suttit häktade sedan slutet av januari. De greps direkt efter att assistenterna, som arbetade med den funktionshindrade storasystern, anmält till polisen att det förekommit övergrepp i hemmet. Flera assistenter hade begärt att få bli hörda utan att föräldrarna var med.

Rättegången beräknas pågå två dagar med fortsättning på fredag.