– Det var helt oväntat. Han bara drog fram en yxa och slog mig i skallen. Jag fick panik och försökte fråga vad han gjorde, säger Elisabeth Nilsson till SVT.
– Jag upptäckte snart att han inte mådde bra, att han var en helt annan person och att han var helt okontaktbar, fortsätter hon.
Den manlige kollegan var lärare på gymnasieskolan där Elisabeth är rektor. Han hade haft problem och Elisabeth behövde få tala med honom gällande arbetsrelaterade frågor, då det plötsligt slog slint för honom.
Flydde ut på balkongen
Hon lyckades fly ut på balkongen för att undkomma. Men där fortsatte mardrömmen. Kollegan slog besinningslöst. Ett tiotal slag från yxan träffade både skallen och armarna.
– Jag försökte skydda mig med armarna men han bara fortsatte hugga mig med yxan och i det läget kände jag bara att nu rinner livet ifrån mig. Jag trodde absolut att jag skulle dö.
Hur var det?
– Sorgligt, en obeskrivligt hemsk känsla. Jag tänkte; var det verkligen så här mitt liv skulle sluta?
Med gråten i halsen berättar Elisabeth om hur sorgen ibland griper tag i henne när hon tänker på sina nära och kära. Många oroade sig när hon svävade mellan liv och död på intensivvårdsavdelningen vid Norrlands universitetssjukhus.
– Det var många som var oroliga för mig och många som brydde sig, säger hon och torkar en tår.
Trots den våldsamma attacken känner hon idag ingen ilska mot sin förre kollega.
Känner inget hat
– Nej, absolut inte. Jag hyser inget agg för jag känner den här personen som en helt annan person. Skulle jag gå omkring och känna hat över honom och det han har gjort skulle det förgifta tillvaron ännu mer och det skulle bli som en dubbel bestraffning.
Tack vare vänner och bekanta har tillfrisknandet gått snabbare. Mitt i sorgen kan hon ändå le igen.
– Vet du, jag är faktiskt oerhört glad och tacksam.
Delar av känseln i händerna är borta och hon har problem med finmotoriken i fingrarna då yxhuggen träffade en del av nerverna.
– Jag hoppas att det ska läka framöver, säger hon.
Håret är blont, kortklippt och snyggt. Av huggen i huvudet syns ingenting. Hon drar på sig täckjacken och sina snyggskor och vi tar en promenad längs älven i centrala stan.
Har gift sig efter 18 år
Hon lyckades undkomma döden och har idag styrka och livskraft. Hon vet dock att man inte kan ta någonting för givet. Familjen blev ännu viktigare och det gör att hon nu bara siktar framåt.
Hon visar upp ringfingret på den högra handen som blev minst skadad.
Där blänker det från två guldringar.
– Efter 18 år gifte vi oss nu i september, det känns helt underbart. Så, nu kör vi vidare, säger Elisabeth.