Efter två och ett halvt år i Jörn har Charlene Francis nu fått fast jobb som undersköterska på ett kommunalt äldreboende.
– När jag fick börja som sommarvikarie här var det som att börja leva igen. Nu har jag fått tillsvidare och jag är så glad. Mina arbetskamrater på Björkhammargården är så snälla och har hjälpt mig. Men jag har också fått kämpa, säger Charlene Francis.
Charlenes råd till nyanlända lyder:
– Sitt inte och vänta på uppehållstillstånd. Sök dig ut, träffa folk, lär dig ord på svenska. Börja leva här och nu. Försök få en praktikplats eller vadsomhelst. Vänta inte på besked från migrationsverket.
Vikarierade som personlig assistent
Det var 20 grader kallt när Charlene från Pakistan kom till Jörn som flykting med man och två barn i januari 2013. I bagaget hade hon sin examen som sjuksköterska, vilket migrationsverket noterade, och goda kunskaper i engelska. Just den flytande engelskan ledde snart till ett vikariat som personlig assistent.
Att lära sig svenska blev drygare.
– Röda Korset hade verksamhet i en lokal mitt emot Coop. Det var mycket bra. Jag tog bilder på grönsaker när jag skulle handla, och så fick jag lära mig namnet på morötter, gurka, ingefära, gul lök och röd lök, säger Charlene och kämpar med de svenska vokalerna.
Sökte upp rektor: ”Jag vill jobba”
Men utan uppehållstillstånd – ingen plats i undervisningen i svenska för invandrare.
– Jag åkte till Skellefteå och träffade rektorn. Han sa att jag saknade uppehållstillstånd. Jag vet, sa jag. Men ni saknar sköterskor, och jag vill jobba!
Så Charlene fick komma in på SFI, och varvade studier med att jobba extra i Furucenters kafé och på Björkhammargården i Jörn.
Fick avslag på asylansökan
Då kom migrationsverkets avslag på familjens ansökan om asyl. Flyktingskälen var inte nog tunga. Men eftersom Charlene hade jobbat så mycket, kunnat försörja sin familj och betala hyran i migrationsverkets etta, kämpade hon nu för att få räknas som arbetskraftsinvandrare.
– Och det gick igenom. Jag har haft tur, träffat rätt människor vid rätt tillfälle, men också jobbat hårt och kämpat. Nu återstår bara de sista proven innan jag blir sjuksköterska – på svenska.
Charlene kramar om sina barn som pratar svenska obehindrat och går i sjuan och tvåan på furuskolan i Jörn. Maken ringer från Arjeplog och meddelar att han klarat provet för ett svenskt körkort.
– Jag är lycklig, säger Charlene och glittrar med ögonen.
”Man får aldrig ge upp”
Men i kontrast mot Charlenes framgångssaga står tusentals andra nyanlända, som fastnat i en tröstlös väntan på asylboenden.
Och Charlenes blick växlar uttryck, blir sorgsen.
– Många invandrare är ledsna. Sitter och väntar ett år eller mer – kanske på ett avslag. Men man måste kämpa. Man får aldrig ge upp, säger Charlene Francis.