Det som upprör britter mest är att många av terroristerna som slår mot det öppna samhället är infödda britter, även om vi i nuläget inte vet någon om London Bridge-terroristerna. Det är barnen till de föräldrar som fick asyl i Storbritannien, som fick en fristad undan förföljelse och diktaturen i bland annat Libyen. De har gått i brittiska skolor men under tonåren händer något. De tycks hamna i ett ingenmansland, radikaliseras, och vänder sig emot sitt hemland.
De antingen hatar den brittiska livsstilen som betraktas som lösaktig – ett motiv som antas ligga bakom attacken mot konserten i Manchester – eller så vill man hämnas brittiskt deltagande i Syrienkriget, vilket nu anges ha varit drivkraften bakom dådet på London Bridge. I terrorattackens efterdyningar kritiseras de brittiska imamer som hittills inte tagit offentligt avstånd från att terrorattackerna sker i Allahs namn.
LÄS MER: Theresa May: ”Saker måste ändras”
Valrörelsen har ändrat karaktär
Den brittiska valrörelsen som hittills handlat om hur vården av äldre och dementa ska finansieras, om Brexit och om dyra universitetsavgifter har helt ändrat karaktär. Nu handlar det om krav på att övervaka nätet, avslöja vilka som finansierar terrorn, om krav på utvisning och om antalet poliser på gatorna. Med sitt tal i söndags slog premiärminister Theresa May an en helt ny ton. Med en retorik som kunde ha varit hämtad från invandrarfientliga Ukip sa hon att även om Storbritannien gjort framsteg i kampen mot terrorn under senare år har man varit ”alldeles för tolerant mot extremism i vårt land”.
Hon föreslog längre fängelsestraff även för mindre förseelser som kan kopplas till terrorism, och ökad övervakning av sociala medier. Hon beskrev internet som en ”fredad plats” som våldsextremistiska ideologier behöver för att kunna utvecklas. Hon sa att Storbritannien måste fördjupa sitt samarbete med demokratiska regeringar för att med internationella överenskommelser kunna reglera nätet.
LÄS MER: Kanadensiska Christine, 30, dog i fästmannens armar
Krav på utvisning
Men konservativa ledarskribenter i Storbritannien, till exempel på tidningen Daily Mail, kräver att man ska utvisa de cirka 3.000 personer som finns på listan över terrormisstänkta. Det finns även en längre lista på 20.000 personer som kan ha mer löst samröre med terrorister – på den listan fanns Salman Abedi som utförde dådet i Manchester. Dessutom beräknas 650 britter ha återvänt till Storbritannien efter att ha deltagit i strider för IS. Många röster efter terrorattacken uttrycker att ”vi är trötta på att höra att de här männen var kända av polisen, att de stod på listan över misstänkta”.
Den här ”kör ut dem”-debatten är förvisso inte ny, men efter tre terrorattacker på tre månader hade den svartklädda premiärministern Theresa May en hårdare ton. Men kraven på ökad övervakning och utvisningar som nu växer fram står i direkt konflikt med personlig integritet och mänskliga rättigheter – det är olagligt att utvisa brittiska medborgare eller människor med uppehållstillstånd enbart på grund av misstankar. Theresa May och den brittiska regeringen led ett nederlag 2016 när de försökte få sex algerier med kopplingar till al-Qaeda utvisade på grund av misstänkt terrorsamröre.
Domstolen ”Special Immigration Appeals Commission” sa nej eftersom männen riskerade tortyr i Algeriet. Det har begränsat brittiska regeringens möjligheter att utvisa personer till länder som bryter mot FN:s mänskliga rättigheter. I stället står individerna under övervakning, med stora kostnader för samhället som följd.
LÄS MER: May och Corbyn utfrågade inför valet i Storbritannien
Oppositionen manar till samtal
Oppositionsledarna Tim Farron (Liberal Democrats) och Jeremy Corbyn (Labour) säger båda att det är dags för svåra samtal. De väcker frågan om vem som finansierar terroristerna – det är Saudiarabien som pekas ut. ”Även om det handlar om våra allierade så måste frågan upp, även om det blir pinsamma samtal” enligt Tim Farron. Frågan om vem som finansierar de återvändande jihadisterna är också central. Det finns en utredning, som ska ha gjorts under premiärminister David Camerons tid, som Labour nu kräver ska offentliggöras. Den beskrivs som ”ytterst känslig” enligt inrikesministeriet.
Theresa May borde ha alla förutsättningar att klara debatten, hon var inrikesminister åren 2010-2016 och har haft full inblick i hur det brittiska anti-terrorarbetet varit finansierat och organiserat. På det området är hon omvittnat kunnig. Men baksidan av medaljen är att hon därmed också är ansvarig för att bland annat 13.000 färre poliser patrullerar i brittiska städer, något som Jeremy Corbyn inte varit sen att peka ut.
Nu budar partierna över varandra om hur många fler poliser som ska anställas. 10.000 fler kräver Labour. 20.000 fler kräver Ukip, samtidigt som Metropolitan Police säger att antalet poliser inte är problemet. Frågan är också varför MI5, som avslöjat 18 planerade terrorattacker innan 2013, missat tre attacker i rad.
LÄS MER: Labour knappar in inför valet i Storbritannien
Hårdare politik att vänta
Det är oväntat att Theresa May inte vunnit opinionsmässigt på hur hon hanterade terrorattacken i Manchester. Även om hon fick beröm för att ha klarat balansen mellan att vara empatisk med offren och säga att livet måste fortsätta som vanligt så tappade hon i mätningarna. Nedgången beror troligen på Torys kontroversiella valförslag om att beskatta dödsbon för äldre, och dementa retroaktivt, för att ha vårdats i hemmet – ett förslag hon tvingades dra tillbaka.
Nu med bara några dagar kvar till brittiska valet är den stora frågan om och hur de tre terrordåden kommer att påverka valutgången. Allt talar för att Theresa May blir vald till premiärminister, och med det mandatet kommer hon med all säkerhet driva igenom en långt hårdare politik än vad vi hittills sett. Men, hennes ekonomiska politik ligger mer till vänster än vad som är vanligt för Tory. Hon har lovat att det ska ske samtidigt med insatser för att förbättra integrationen och minska fattigdomen i förorterna till brittiska städer.
Om det inte blir verklighet riskerar det brittiska samhället att bli än mer polariserat, med följden att fler unga andra generationens britter känner sig alienerade. Och med det en växande våldsspiral.