För 16 år sedan lovade dåvarande president Hugo Chávez ”ett värdigt liv till alla”. Hans efterföljare detsamma – ”Fosterlandet fortsätter” står det på president Nicolás Maduros jätteaffischer på husen i Caracas.

Men frågan är om det gör det? Nästan ingen SVT:s reporter Bert Sundström träffar tror på någon särskilt ljus framtid i Maduros Venezuela. Och många unga lämnar landet.

Har inte råd att bo ihop

Adrián Pachón Quevedo jobbar som chaufför när han inte pluggar till dataingenjör. Han och hans fru Génesis García Rodríguez överväger starkt att emigrera redan innan de har pluggat klart.

Tillsammans har de sonen Mathias 1,5 år, men de bor inte ihop. Génesis bor tillsammans med Mattias hos sina föräldrar.

– Situationen i landet gör det svårt. Vi har inte råd att köpa eller hyra något boende tillsammans, säger Adrián.  

Men i ett land med stora oljetillgångar, vars regering som i 16 år slagits för att alla ska få det bra, som har utrotat analfabetismen, byggt bostäder och kraftigt subventionerat bensin, läkemedel och mat, hur kan det ändå gå så illa? Att folk tappar framtidstro?

– Vårt land har varit i förfall i 15 år. Jag skulle säga att det är medborgarnas fel för folket fortsätter ju att stödja en revolution som håller på att göra slut på allt, säger Génesis. 

Blöj-ransonering

Bara att köpa blöjor är ett helt företag i sig. De är svåra att få tag på.

– Och när de väl finns måste man köa i flera timmar och man får bara köpa ett visst antal. Dessutom är risken stor att man blir rånad här, berättar de.

Och när de säger att de ämnar emigrera, då tänker de främst på sin lille son Mathias, hur han ska få ett bra liv.

– Vi kan inte stanna här och vänta på att folk ska reagera. Inte när vi har ett litet barn. Därför har vi bestämt oss för att emigrera, säger Génesis.

Det lutar åt Panama. Eller kanske Kanada.          

Se Bert Sundströms tv-reportage från Caracas ovan.