Svenska Emelie Litsgård har bott i Bukavu i Kongo-Kinshasa sedan augusti 2015 där hon jobbar för de svenska pingstförsamlingarnas biståndsorgan PMU. I höstas lärde hon känna Zaida Catalán.
– Hon var fantastisk varm och kärleksfull och brydde sig om människor, samtidigt var hon väldigt tuff. Hon stod upp för rättvisa i alla lägen, även i vardagssituationer. Det genomsyrade henne, berättar Emelie för SVT Nyheter.
LÄS MER: Svensk förundersökning om mordet på Zaida Catalán
”Mitt ansvar att inte ge upp hoppet”
När Zaida Catalán var på FN-uppdrag i området bodde hon hos Emelie Litsgård. Det skulle hon också ha gjort förra helgen. Sedan kom uppgifterna om att en svensk kvinna kidnappats i Kasairegionen.
– Jag skrev till henne för att kolla att hon var okej, men när hon inte svarade tänkte jag att det är klart att hon inte svarar, hon är ute på landsbygden och har inte internet. Jag intalade mig länge att det inte hade med henne att göra. På måndagskvällen fick jag fick beskedet att det var hon som kidnappats.
Tiden efter beskedet började det gå rykten om vad som hänt och olika uppgifter spreds huruvida de kidnappade var vid liv eller inte, men Emelie Litsgård höll hoppet uppe.
– Man vet inte vad som är sant och inte. Som vän kände jag att det var mitt ansvar att inte ge upp hoppet. Jag tänkte på hur vi skulle hänga i Stockholm i sommar när folk började ge upp. När jag fick veta att det var hennes kropp som hittats brast det. Den stressen och oron som samlats under två veckors tid bara kom ut. Det var skönt att få ett svar, men det var det värsta tänkbara svaret.
”Hon var en stor inspiration”
Fortfarande är det svårt att ta in, säger hon. Hon tar en timme i taget för att orka.
– Bara att prata om henne i dåtid, det är väldigt märkligt. Det är en stor sorg.
Emelie Litsgård minns Zaida Catalán som en person som ville göra skillnad i andra människors liv. Hon var social och omtyckt och hade många vänner bland lokalbefolkningen.
– För mig kommer hon alltid att vara en inspiration, för hennes energi och vilja att stå upp för det som var rätt och hur hon behandlade sina medmänniskor. Hon var en stor inspiration för mig och jag tror att hon var det för många andra också.
LÄS MER: Löfven: ”Hon riskerade sitt eget liv för att rädda andra”
Känner oro men är inte rädd
Emelie Litsgård känner sig inte rädd för att fortsätta bo och arbeta i Kongo-Kinshasa efter händelsen, även om hon menar att man som biståndsarbetare är mer utsatt nu är tidigare.
– Det finns en oro för situationen för biståndsarbetare i stort, men för mig privat har det inte gjort mig rädd. Kongo är ett stort land, man får inte glömma det, och det är en helt annan situation här än i Kasaiprovinsen även om det är oroligt här också.