Igår (28/9) presenterades regeringens utredning om försvarets framtida personalförsörjning.
Det stora förslaget är att återinföra värnplikten under fredstid. Utredarna säger sig “utgå från frivillighet”, det vill säga att man bara ska tvinga de som inte redan vill.
Utredningens förslag skulle innebära att Försvarsmakten återigen får möjlighet att tvinga medborgare att mot sin vilja jobba för dem. Det låter fint, men skiljer sig principiellt inte från tvångsrekrytering.
Även de “frivilliga” kommer att att lyda under totalförsvarsplikten, och därmed inte ha några möjligheter att ångra sig.
Utredningens förslag skulle innebära att Försvarsmakten återigen får möjlighet att tvinga medborgare att mot sin vilja jobba för dem.
Konsekvensen är att unga kvinnor och män som precis avslutat 12 år av mer eller mindre obligatorisk skola istället för att äntligen få läsa det ämne de brinner för, utbilda sig till sitt drömyrke, eller få en för många välbehövlig paus från att följa en av andra utstakad väg, kan komma att tvingas in i ett yrke som inte är självvalt.
Förslaget motiveras med Försvarsmaktens problem med både rekrytering och att hålla kvar befintlig personal. Varför just denna del av samhället ska ha rätt att tvinga människor att arbeta åt dem istället för att erbjuda sina anställda anständiga villkor är dock oklart.
Sverige behöver ett starkt försvar, precis som vi behöver sjukhus, finansdepartement och brandkår.
Vi skulle dock aldrig få för oss att lösa problem på de tre senare områdena med att tvinga folk att arbeta där. Anledningen är dels respekt för den enskilda människans rätt att forma sitt egna liv, men det finns även andra viktiga motargument.
Grunden i vår ekonomi och vårt välstånd är specialisering; att människor får arbeta och utvecklas inom områden de är bra på och har intresse för. Människor är inte maskiner där den enes insats enkelt kan ersättas av någon annans.
Att tvinga en person att mot sin vilja göra värnplikt, istället för att utbilda sig till lärare, ingenjör eller vad hen nu önskar, innebär inte bara ett mänskligt lidande utan även en ekonomisk skada för samhället.
En studie av 21 OECD-länder har till exempel pekat på att kostnaden av en obligatorisk värnplikt är en minskad tillväxt på 0,25 till 0,5 procentenheter årligen. I Sveriges fall skulle det motsvara uppemot 20 miljarder kronor varje år.
Värnplikt löser inte heller problemet med att försvaret inte lyckas hålla kvar sin personal. Det är naivt att tro att de som tvingats dit skulle vara mer benägna än de som sökt sig dit frivilligt att stanna kvar inom Försvarsmakten någon längre tid.
Försvaret är en viktig del i det offentligas ansvar. Att villkoren för dem som jobbar där är så dåliga att människor måste tvingas dit är inte värdigt ett rikt land som Sverige.
Istället för tvångsmetoder borde vi istället se till att betala våra soldater skäliga löner och se till att skapa en arbetsmiljö inom Försvarsmakten som får deras anställda att vilja stanna kvar.
Moderaterna har redan meddelat att de ställer sig positiva till utredningens förslag. Det är ovärdigt ett liberalt parti som säger sig tro på marknadslösningar.
Vår uppmaning till vårt egna parti, Centerpartiet, är därmed enkel: Vi står i ett vägskäl.
Om vi ska fortsätta vara det självklara partiet för liberaler som tror på ett starkt försvar måste vi ta ställning för ett fungerande försvar och individens frihet, och välja bättre villkor i Försvarsmakten framför återinförd värnplikt.
