Samtidigt som nya skivan Wooh Dang tar klivet ut i världen, genom att Daniel Norgrens skivbolag Superpuma skrivit kontrakt med amerikanska independentbolaget Yep Roc, är den också gjord mycket mer oplanerad än tidigare. Med snabba grova penseldrag, som han säger själv.
– Det har väl fått växa lite vilt. Jag tänker mig den som en vildvuxen trädgård, att det är lite fint när det finns ogräs i och det är ingenting som ska skyltas med, genom att man säger ”Titta här, vilken fin ros!”.
Spelade Stones i vardagsrummet
Daniel Norgrens musik låter som den är född på en slätt nånstans i amerikanska mellanvästern, men alla ingredienser fanns på plats i det västgötska musikerhem han växte upp i.
– Hela vårt hem var som en ikon av Rolling Stones, Elvis Presley, 50-tals rock, 60-tals rock och brittisk musik. Allt fanns där. Det gick väl in i mig från alla håll. När han vaknade på morgonen spelade farsan Stones i vardagsrummet.
Det är blues, boogie och gott om ballader. Tom Waits, Neil Young, men också mycket gospel.
– Gospeln, ja, den är väldigt viktig, den finns en smak däri som är lite umami. Ungefär som att Leif Mannerström alltid har smör i sin mat, ”nu tar vi lite smör istället för olivolja här”, ta alltid lite gospel i låtarna så blir det lite mer smak. Det är som ett salt i musiken.
”Handlar om att slappna av”
Med eget skivbolag, egen studio och samma gäng som alltid, har det fått växa i den takt de själva velat. Utan press utifrån.
En av nyckellåtarna på nya skivan heter The Flow, flytet, och Daniel Norgren är verkligen inne i ett stim. Receptet för att behålla flytet är att tänka så lite som möjligt, beskriver han.
– Att hitta flytet i musik handlar om att slappna av. Att inte vara rädd eller att inte låta tanken avbryta känslan, som när du är på väg in i en dröm, att inte tänka och analysera den, utan låta bara drömmen ske!