– Albumet handlar mycket om olycklig kärlek, att bli lämnad. Det har varit ett sätt för mig att bearbeta de känslorna, den sorgen. Det är inga glada låtar precis, säger Alice Boman och skrattar.

”Var lite nervös”

Dream on har producerats av Patrik Berger, som tidigare jobbat med artister som Robyn och Icona Pop. De låter betydligt popigare och klubbigare än Alice Boman.

– Jag kan gilla den musiken men det är inte riktigt så jag vill låta. Man var väl lite nervös för hur Patrik tänkte. Men jag kände mig ändå trygg med honom för att han var tydlig med att han inte ville förändra mitt sound utan snarare se hur man kunde utveckla det.

– Jag hoppas ju att det inte låter för annorlunda. Jag hoppas att det fortfarande är jag, eller det är jag. Min röst är fortfarande i fokus men allt runt omkring har fått blomma ut lite mer.

Låtarna har fått mer bas, mer trummor, mer reverb och fler lager. Men Alice Bomans känsliga och lite försiktiga röst är sig lik.

– Det är så roligt, folk skämtar om det ibland. Man får ju höja mikrofonen väldigt mycket för jag sitter nästan och viskar. Men det är där mitt läge är, jag har ingen stark röst. Fast det är fint att det ändå kan uppfattas som starkt, på grund av känslan, säger hon.

Inget offer

Men musikaliskt har 10-talet till stor del varit just de starka kvinnornas decennium, artister som Beyoncé, Zara Larsson och Nicki Minaj har stått för en slags fuck-off-feminism med budskap om att sätta sig själv främst. Det vill säga ganska långt ifrån Alice Bomans texter och uttryck.

– Jag har absolut upplevt att det är så att man ska vara stark och oberoende av andra, och framför allt av killar.

Har du känt någon rädsla för att uppfattas som omodern eller ofeministisk för att du skriver om att vara ledsen och sakna någon?

– Jo, men kanske lite. Och att folk ska tycka synd om en, att man är ett offer på något sätt. Och det är jag inte, det är man inte. Det händer alla och det känns så viktigt att få lyfta fram det och att det inte är något att skämmas över.

– Kärlek är att vara känslomässigt beroende av någon annan, att öppna sig och att visa sig svag. Det är en balans.