Perrellis medelålders-anthem
“40 är det nya 20” var tagline till tv-serien Cougar Towns. Det verkar också vara Charlotte Perrellis filosofi. I kväll var hon rivig (som vi 30-plussare säger) och sjöng att hon fortfarande är ung. Ett anthem för alla medelålders som kanske villl se vad mer livet har att erbjuda, samtidigt som pensionsåldern höjs. Perrelli känns i alla fall evig när hon står på sen, och kanske smittar det av sig.
Alvaro Estrellas “spanska” låt
Melodifestivalen har i många år haft låtar med spanska inslag. Som vanligt var jag svag även för denna. Men andelen spanska ord verka krympa. Vi kan ju faktiskt höra låtar på andra språk än svenska och engelska. I låten Baila baila var det tyvärr bara några ord som ”viva”, ”mamasita” och “bonita” som klämdes in. Jag blev förvånad att Jerry talar spanska-Jerry inte stod med som en av låtskrivarna.
Tusse gav själ till generisk pop
Vid första lyssningen tyckte jag att Tusses låt Voices lät som om den var gjord av en dator som fått lyssna på 100 000 poplåtar och sedan knåpat ihop en egen. Den är full av klyschor – ekokörer, stompigt trumkomp och en tjutig refräng som tar sig själv på allvar som främst poplåtar gör. Men det ändrades när jag såg det slutgiltiga framträdandet. Tusse lyckades faktiskt ge låten något utav själ. Konststycket är värt en finalplats.
De obekväma introduktionerna
Jag vet inte om det var den dåliga green screen-effekten eller om det var uppläsningen ur boken som gjorde att introduktionerna kändes så otroligt sötsliskiga. Inblickarna i privatlivet och det här ödmjuka skrytet kändes alldeles för amerikanskt. Det fick mig att undra om tanken var att jag skulle tycka om artisternas personliga historia mer än låtarna. Jag kom närmre dem i kortintervjuerna förra veckan än den här snabbgenomgången av deras liv.
Utfyllnaden mellan tävlingsbidragen
Timbuktu har varit hett eftertraktad av schlagergeneralen Christer Björkman. Men jag tror att han hade gjort det bättre som artist i tävlingen, än programledare. Visst försökte han bjuda på sig, men skojnivån var på tio procent. Det var inte mycket till show, snarare en transportsträcka till nästa nummer. Inga felsteg eller något sånt. Men han fick till och med Christer Björkman att skina lite, med hjälp av Leif och Billy.