Hur mycket påverkar kulturpolitikerna utbudet i kommuner och regioner? Den frågan har många ställt sig det senaste året.

I höstas sade teaterchefen Monica Wilderoth upp sig från Borås Stadsteater efter vad hon upplevde som påverkan från ledning och administration. Och i Stockholm har de fria teatergrupperna starkt oroats av effekterna av det förändrade stödsystemet som politikerna infört.

”Svångremmar dras åt överallt”

Skillnaden mot hur situationen såg ut för fyrtio år sedan är stor, säger Frida Röhl, tidigare konstnärlig ledare på Teater Tribunalen, nu på Folkteatern i Göteborg.

– Mycket handlar om pengar. Det dras åt svångremmar överrallt. Diskussionen i samhället de senaste tio åren har alltid handlat om hur man kan effektivisera verksamheter. Men det är inte säkert att effektiviseringar är bra inom kulturen, eller vården eller skolan. Man kanske effektiviserar bort sådant som ger andra mervärden, säger hon.

”Klart det ska finnas kultur jag inte tycker om”

Kanske upplever politiker i dag att de behöver försvara kulturen gentemot skattebetalarna.

– Med argument som ”mer kultur för varje krona” som Madeleine Sjöstedt resonerar. Sedan blir politikerna oroliga om konsten som görs är kontroversiell. I takt med att kommun- och regionalpolitiker får mer ansvar kan ingen längre säga att ”det har staten bestämt”, säger Frida Röhl.

Problemet tycker hon är att det saknas en allmän diskussion om vad kvalitet i konsten är.

– Det är klart att det måste få finnas kultur som jag inte tycker om och kultur som du inte tycker om, säger Frida Röhl.

På det nya jobbet upplever hon stor respekt för de kulturverksamma.

– Man har tillit till dem som gör kultur. När jag läste deras kulturstrategi på nätet blev jag alldeles tårögd. Här är det handläggare och politiker som verkligen har tänkt.

Nya regler skapar osäkerhet

Men i Stockholm har det varit mer problematiskt tycker hon.

Där har de nya stödreglerna ändrat förutsättningarna för de fria teatrarna. I dag ansöker man om stöd för program och verksamheter, inte repertoarer. Och många har haft svårt att se hur de ska kunna få stöd för att behålla teaterlokalen.

– Framför allt har man fått svårt att jobba med framförhållning. Man har fått intrycket att staden inte vill stå för lokalkostnaden men som teater kan man inte bara göra projekt. Teatrarna är otroligt viktiga miljöer och atmosfärer i en stad, säger Frida Röhl.

När politikerna ändrar ord och beteckningar så signalerar det något till de som söker kulturstöd.

– Det finns en ängslighet hos politiker som riskerar smitta av sig på de kulturverksamma, som blir osäkra på vad som förväntas av dem när nya ord och regler införs, säger Frida Röhl.

”Kanske inte ger tillbaka några pengar”

Frida Röhl efterlyser också en diskussion om värdet av kultur. För många sådana diskussioner som förs kommer ofta tillbaka till frågan om tillväxt.

– Att det är bra för ett samhälle med kultur för att det är bra för ekonomin. Men kultur handlar inte bara om det. Det kanske inte ger några pengar alls. Men kanske ger oss saker på andra områden, som identiteten.

Och det var en miss av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att inte definiera vad som menas med konstnärlig kvalitet i kulturpropositionen från 2009 anser Frida Röhl.

Efterlyser försvar för konsten

Dessutom tog man bort den tidigare formuleringen om att kulturpolitiken ska motverka kommersialismens negativa verkningar.

– De tyckte väl att det var en mossig formulering. Men jag tror att konsten behöver en annan formulering, som inte handlar om pengar. Som understyker att konstens värde är oavhängigt av det kommersiella.

– Det sorgliga är att man ens ska behöva försvara konsten, säger Frida Röhl.