Huvudrollerna görs av Björn Kjellman och Sven-Åke Gustavsson. Deras karaktärer menar att Polen efter murens fall blivit trist och minns med värme den livsbejakande tiden då röda arméns soldater fanns i landet.

Föreställningen har musiksatts av Oskar Humlebo, mer känd under artistnamnet Motoboy.

– Jag har försökt att känna av stämningen i texten, det underliggande som man kanske inte läser i orden, men förstår i alla fall. Texten är väldigt vulgär och väldigt smutsig, men jag hittade väldigt mycket längtan och kärlek mellan alla snuskiga ord.

– Den porträtterar utanförskap och hur folk hittar sin identitet och skapar sin egen värld. För är man förtryckt får man fan fixa sin egen värld av skönhet. För mig är det en väldigt kärleksfull historia. Jag blir lycklig av den. Men sedan gillar jag också när det är skitigt. Det ska vara lite smuts på ytan.

Kontrastverkan

Och det är de här inslagen som Oskar Humlebo valt att fokusera på.

– Det har jag sedan försökt kontrastera mot all den här smutsen och det vulgära och det råa.

Oskar Humlebo framför sin musik live i föreställningen, och har också fått en roll i pjäsen. 

– Jag har inga repliker, vilket är ganska skönt för mig eftersom det är första gången jag är i kontakt med teatern på riktigt. Då hade jag nog varit jävligt nervös. Men jag har en roll i föreställningen och så framför jag musiken live på scenen.

Hur skiljer sig den här musiken från det du gjort tidigare?

– Den är mindre inramad av pop- och låtformen och mer öppen för att bara lyfta fram stämningar. Med poplåtar ska man ju hela tiden få fram det där nyckelbudskapet så tydligt och enkelt, men här kan man släppa det och bara vara suggestiv och stämningsfull.

Dramatikern Lucas Svensson har bearbetat Michal Witkowskis text för scenen. För regin svarar Ronnie Hallgren.