Jag räknar till 72 punkter i Almedalsveckans seminarieprogram som handlar om artificiell intelligens. Science fiction-uppfinningen har blivit något som i dag diskuteras av tjänstemän på landsting och i kommuner runt om i Sverige.
Kjell Asplund är professor emeritus i medicin och ordförande i Statens medicinsk-etiska råd, tillsatt av regeringen för att vara rådgivande i medicinsk-etiska frågor. De diskuterar aborträtt, åldersgräns för könskorrigering och genetisk integritet. Och nu: robotar och artificiell intelligens inom vården och de etiska dilemman som den nya teknologin medför. Dilemman som sedan flera hundra år avhandlats i fiktionen.
Författare tänker större
– Vi har sett många filmer i den riktningen. Författarna och filmskaparna tänker större, vidare tankar kring detta och ställer oss inför en hel del mycket svåra val inför framtiden.
Han exemplifierar med Blade runner, eller, som Philip K. Dicks bok heter: Androidens drömmar.
– Blade runner är ett väldigt bra exempel på vad som kan hända när artificiell intelligens utvecklar sig själv, i en riktning som vi kan fundera på om vi vill ha, säger Kjell Asplund.
Är den artificiella intelligensen tillräckligt intelligent kommer den vilja förbättra sig. Den maskinella, självförbättrande intelligensen, som utvecklas exponentiellt, kommer så småningom bli större än människans. Det scenariot kallas för teknologisk singularitet och innebär ett slags själgenererande trimning. Du ser det i Terminator, du ser det i West world.
En robot som kille
I fiktionen skildras artificiell intelligens ofta som ett hot. I ett avsnitt av tv-serien Black mirror skapar en kvinna en ny version av sin bortgångne kille med hjälp av de språkliga avtryck han gjort på internet. Omsorg och sällskap tillhandahålls av ett robotsubstitut. Artificiell intelligens tycks i kulturen bli synonym antingen med mänsklighetens undergång, eller med själens.
På Statens medicinsk-etiska råd har man en mer pragmatisk syn.
– Nästan alla scenarier som filmmakare och författare och filosofer målar upp är en ganska skrämmande utveckling. Men det finns ju väldigt mycket lovande i detta också. Särskilt för oss som sysslar med hälso- och sjukvård, säger Kjell Asplund.
Hippokrates kan bli vägledande
I Almedalen talar många om artificiell intelligens i betydligt mer positiva ordalag än populärkulturens undergångsprofeter. Den nya tekniken ges en närmast utopisk potential: den ska spara på vårdpersonalens kroppar, ge demenssjuka sällskap och avlasta i hemmet.
– Man vill sälja in de här teknikerna och allt som handlar om artificiell intelligens. Och ja, de kommer att göra mycket nytta, men man kan gå fel också, säger Kjell Asplund.
När tekniken blir tillräckligt avancerad kommer man att behöva programmera en etikalgoritm i den artificiella intelligensen. Kjell Asplund nämner Hippokrates läkared som en möjlig sådan för en vårdrobot: fyra principer om autonomi, lidandeminimering, godhet och rättvisa.
Svåra frågor kräver etikprogrammering
Redan idag försöker man programmera själkörande bilar etiskt: ska de köra på ett barn eller en åldring när en olycka är oundviklig? Ska man som förare offra sig själv eller köra på andra?
– Det är precis den typen av ställningstaganden man behöver göra, och så kommer det bli i samhällsområde efter samhällsområde, säger Kjell Asplund.
– De självkörande bilarna är frontlinjeteknologi nu, men i morgon kommer frågorna vara relevanta inom många andra samhällssektorer. Det är ofrånkomligt att man kommer ställas inför svåra frågor, precis som vi gör i vårt dagliga liv. Ska man använda maskiner till att göra svåra val måste de programmeras med någon form av etik.