Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Klicklitt – den nya datagenererade litteraturen

Klicklitt – den nya datagenererade litteraturen Foto: TT/Wikimedia commons

E-boken och ljudboken har möjligjort samlandet av information om hur vi faktiskt läser. Det öppnar dörren för en ny typ av litteratur där författare kan förväntas skriva efter läsarnas beteenden och mönster – en sorts klicklitt. Bonnier satsar nu på ett nytt digitalt bokförlag – Bookery – som sätter läsarens val i centrum.

När vi läser eller lyssnar på böcker digitalt avslöjas våra sanna läsarbeteenden. Numera är det tydligt i vilka passager läsare ger upp, och en ökad klickfrekvens visar vilka stycken många skumläser. Denna data används av förlagen för att skapa ny litteratur.

– Vi kommer absolut använda oss av läsardata. Det finns mycket information att få när man kan mäta hur folk läser, säger Åsa Selling. 

”Strängt bevakade företagshemligheter”

Åsa Selling är förlagschef för Bonnier bookery, som är Bonniers nya satsning på digital litteratur. I likhet med Storytel original kommer man att knyta författare till sig som skriver specifikt för ljudboks- och eboksformatet. Och till hjälp har man alltså tillgång till data. Data som även forskningsvärlden gärna hade tagit del av.

– Som forskare skulle man vara väldigt intresserad av att få se den här datan, som är strängt bevakade företagshemligheter. Vi skulle ju komma åt mer information om läsprocessen och förmodligen delar av den som inte ens är medveten för läsaren själv, säger Johan Svedjedal. 

Trollkarlseffekten

Han är professor i litteratursociologi vid Uppsala universitet och har forskat på IT och litterärt berättande. Han tror att förlagen kommer att använda den avancerade data som nu finns tillgänglig via läsplattformar som Storytel, Bookbeat och Amazon för att, som han säger, optimera berättandet.

– De vill göra litteraturen attraktiv för så många läsare som möjligt, säger Johan Svedjedal.

Finns det några risker med att vi vet för mycket om läsarnas preferenser?

– Ja, visst kan det vara så. Det kan ju stänga in både författare och förläggare, och få en att glömma en sådan sak som att bästsäljare är väldigt ofta oväntade. Vem hade trott att en internatskolebok om en trollkarl skulle bli en global succé? Det hade man nog inte kunnat förutse med de här metoderna, säger han. 

Meningslängd som motstånd

När Storytel lanserade Storytel original, som inspirerat av Netflix släpper följetänger specialskrivna för ljudboksformatet, sade vd:n Jonas Tellander att han eftersökte ett framåtlutat berättande och att detaljerade miljöbeskrivningar inte lämpar sig särskilt väl för ljudboken.

Johan Svedjedal tror att den typen av uppmaningar från kommersiella förlag troligtvis kommer att skapa en litterär motrörelse, med författare som fördjupar sig i miljöbeskrivningar, skriver extra långa meningar samt bejakar ett visst mått av krånglighet.

– När du får en populär litteratur, en mycket läst litteratur, då går de avancerade författarna i annorlunda riktning och söker upp de litterära grepp som stoppar upp läsandet. Det finns alltid den här inbyggda polariteten i hur litteraturen utvecklas. Litteratur är ju väldigt ofta en fråga om olikhet, säger han.

Drömmen om allkonstverket

Att den litteraturens digitala utveckling skulle användas för att marknadsoptimera texter trodde man inte i början, berättar Johan Svedjedal. Under 60-talet, då digital litteratur började utvecklas, var så kallade hypertexter konstnärliga projekt som snarare påminde om någon primitiv variant av tv-spel. I olika typer av digitalt förmedlad litteratur kunde läsarna bli interaktiva. Dessa konstnärliga hypertexter skapas till viss del fortfarande, men de är och blev ett perifert fenomen snarare än en rörelse.

– Då hade man väldiga drömmar om ett slags modernistiskt allkonstverk. Vår tids digitala litteratur drar mer åt det populärlitterära berättandet, säger Johan Svedjedal.

Rädslan för läsarna

Men på Bonnier bookery ser man ingen konstnärlig risk med att anpassa litteraturen alltför mycket efter läsarbeteenden.

– Det där är en gammal diskussion som alltid har funnits. Ska man ge läsarna vad läsarna vill ha, eller ska man ha stora projekt där vi förser läsarna med det vi tror att läsarna vill ha? Det som är spännande med det här är ju att man kommer närmare läsarna. Jag tror inte att man ska vara så förtvivlat rädd för den saken, säger förläggaren Susanna Romanus, som rekryterats till Bonnier bookery efter 14 år på Norstedts.

Steglitsan hade många avhoppare

Marknaden, och tekniken, har alltid påverkat vad som skrivs och hur. Men i och med den nya tillgången till läsardata kan förlagen nu notera läsarens nycker i detalj. Förlagschefen Åsa Selling och förläggaren Susanna Romanus berättar att Donna Tartts bästsäljare Steglitsan hade störst andel avhoppande läsare. Den typen av information har förlagen inte haft tillgång till tidigare. Och läsardatan möjliggör för nya typer av ersättningsmodeller. Bonnierägda Bookbeat ersätter författarna per lyssnad femtedel av boken.

Att underkasta sig en författare

Den digitala litteraturens data möjliggör en ny typ av läsarpåverkan och författarens roll som envåldshärskare, och romanen som en tänkt helhet, utmanas. Bonnier bookery vill exempelvis experimentera med alternativa slut, något som tidigare testats inom tv-serie och filmvärlden – men faktiskt med föga framgång.

– Det är inte säkert att man vill vara med och besluta själv, säger Johan Svedjedal.

En del av läsandets njutning kan vara att underkasta sig författarens intentioner.

– Det är en väldigt speciell del av den litterära upplevelsen, att gå in i en annans påhittade värld och underordna sig den, avslutar han.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer