Mot slutet av pandemiåret 2020 deklarerade den svenska söktjänsten Playpilot att man ökat sitt besökarantal fem gånger jämfört med året innan. Nu hade sajten, vars funktion är att leda besökaren till rätt strömningstjänst, en miljon besök i månaden.
Och det är ju inte så konstigt i dessa dagar. Likt Dante i Inferno behöver tv-serieälskaren en Vergilius som kan guida och leda rätt.
Och det kan behövas. Under 2021 kommer en rad nya och nygamla strömningstjänster med uppumpade muskler som vill visa tittarna vad de kan.
I januari fick vi Discovery+, i februari lanserade Disney+ etiketten Star för att locka inte bara barn utan också deras föräldrar, i mars återlanserades Amazon Prime Video med bättre användarfunktioner och ett löfte om originalproduktioner för den nordiska marknaden.
Om några veckor får vi dessutom Paramount+, som lockar med “6000 avsnitt och filmer under 2021” Efter sommaren förvandlas HBO Nordic till HBO Max, med löfte om “dubbelt så mycket innehåll”. Amerikanska Peacock har lanserats i USA och ryktas komma till Europa under året.
De amerikanska strömningskrigen har alltså nått svenska stränder. Och det är inte konstigt: Svenskarna har bra internet och är strömningsbenägna: enligt analysföretaget Mediavision betalade 2,6 miljoner hushåll (mer än hälften) för åtminstone en strömningstjänst förra året.
Fler men sämre tv-serier
Vissa jag talar med i branschen ser utvecklingen som en bra sak. Oetablerade manusförfattare, regissörer och skådespelare får chansen att visa upp sig, om än med en mindre budget. Det senaste exemplet är Discovery+:s Alla utom vi – en oväntad hit som satte tjänsten på kartan direkt.
Andra menar att situationen leder till fler men urvattnade serier. Jag tror att båda stämmer.
Jag är kanske paranoid men ändå orolig över att tv-serien – nu menar jag det där långa, klassiska, tv-dramat med flera säsonger, där karaktärerna utvecklas i takt med våra egna liv – är hotad.
Strömningstjänsterna kräver nytt för att kunna stå ut bland de många konkurrenterna. Det är lättare att marknadsföra en het miniserie med nya stjärnor än en säsong tre med samma gamla.
Det kanske låter lite bakåtsträvande men åtminstone jag tycker att den säsongsburna, episodiska tv-serien, är en fin konstform och väl värd att sakna.