– Jag hoppas att det finns en stor fråga närvarande i publiken på premiären, inte bara ”vad fan är det här”, utan snarare att det osäkrar något kring blicken på välbekanta fenomen i tiden, säger dramatikern och regissören Mattias Andersson till Kulturnyheterna under repetitionerna.

Med sin uppsättning vill han inte ge några entydiga svar, utan snarare väcka publikens egna funderingar kring sina egna liv, andras liv och samtiden i Sverige. Föreställningen är ett samarbete mellan Dramaten och Cullbergbaletten och det är inte första gången Andersson undersöker det mentala tillståndet i Sverige.

LÄS MER: 2013 – teateråret då verkligheten klev upp på scenen

Ett koncept, olika former

För drygt tio år sedan började Mattias Andersson undersöka hur Sverige mår genom att samla in dokumentära berättelser; händelser ur människors liv som de ville se gestaltade på scen. Projektet började i mindre skala med uppsättningen ”The mental states of Gothenburg” på Angeredsteatern i Göteborg. Andersson fick fina recensioner och utvidgade konceptet till att samla berättelser från hela Sverige. Resultatet blev ”The mental states of Sweden” som gick på Dramaten 2013.

Nu har han vridit konceptet ytterligare ett varv. Nya fragment ur liven hos ett tvärsnitt av Sveriges befolkning blir återigen scenkonst, men den här gången gestaltas de inte av teaterskådespelare utan av Cullbergbalettens danskompani. Koreografin görs i samarbete mellan dansarna och Andersson, som också står för regin. Och att regissera dansare är något nytt:

– Inom teatern är man fullständigt besatt av begriplighet, förståelse, man ska förstå vad föreställningen handlar om, och allt sådant har dansare en total aversion mot. De tycker att det är dålig konst och platt helt enkelt. Och de gränserna är intressanta att utmana, säger han.

Dansaren Adam Schütt har jobbat för Cullbergbaletten i närmare tio år. Han håller med Anderssons beskrivning.

– Dansen tillför något som inte är ord eller koncept. Den tillför rörelse och frigör berättelsen. Det blir flyktigare på något sätt. Mer levande och mer i stunden, säger han.

Många röster på scen

En av dansarna, Suelem de Oliveira da Silva, har nyligen flyttat till Sverige från Brasilien. Det är första gången hon är med i ett projekt där dokumentär och dans vävs samman och det är just de dokumentära delarna hon uppskattar mest.

– Det bästa är en berättelse av en kvinna som var politiskt aktiv i Argentina. Hon var gravid och hamnade i fängelse. Hennes historia liknar på många sätt min egen mammas historia när hon var gravid med mig, säger hon och fortsätter:

– Mot slutet finns det en slags lätthet i berättelsen. Barnet är på väg och det ger henne kraft och styrka att fortsätta trots att hon egentligen är så skör. När jag läser orden är det nästan som om jag berättade min egen historia. Och den personliga erfarenheten kan jag också överföra till dansen.

I insamlingen av de dokumentära berättelserna har Mattias Andersson tagit hjälp av journalisten Shang Imam (från bland annat Verkligheten i P3). Imam har spelat in intervjuer med ett 40-tal personer som speglar Sverige demografiskt. De autentiska rösterna finns också med i föreställningen som en ljudinstallation.

”The mental state of Sweden in dance” har urpremiär på Elverket i Stockholm den 8 september 2017, och visas september ut.