– Han var inte ute efter pengarna – han spenderade dem ju inte, han sparade dem. Han ville inte ha pengar för maktens skull, eller för att köpa grejer, de var hans troféer. Han var äventyrlig, en samlare, säger Don Rosa till Kulturnyheterna.

Don Rosa växte upp på landsbygden i delstaten Kentucky i USA och beskriver sig själv som ett ensamt och uttråkat barn. Han läste sin 11 år äldre systers serietidningar och fastnade framför allt för de äventyr som Kalle Anka-tecknaren Carl Barks ritade och skrev.

Drömde om att rita ankor

Ankorna var inte längre djur, de var människor och i vuxen ålder fick Don Rosa genom kontakter uppfylla sin dröm att själv rita Joakim von Anka, men han kommer alltid att se sig själv som ett fan snarare än ett proffs.

– Det var mitt livs dröm att skriva och rita min egen version av hans (Barks) figurer. Jag visste att de inte var Carl Barks-historier för att jag inte är Carl Barks.

Trots sin påstådda icke-professionalism sålde Don Rosa så småningom sitt familjeföretag – ett byggföretag – för att rita ankor på heltid.

– Jag har alltid vetat att jag är en fan-konstnär, det är det folk gillar med mina verk, tror jag. Men jag tyckte aldrig att det var läskigt för jag trodde inte att någon skulle bry sig om det jag gjorde.

Hans sista serie är den egna favoriten

Kalle Ankas värld är en sorts mansankdamm, men en av Don Rosas egna favoritfigurer är Glittriga Gullan, Joakim von Ankas enda kärlek som han träffade i sin ungdom när han vaskade guld i Klondike. Särskilt serien Fången vid White agony creek, där Joakim kidnappar Gullan, tycker han om. Serien blev även hans sista innan han gick i pension.

– Hon har personlighet! Det är berättelsen om obesvarad kärlek, jag tycker det är som en 30- eller 40-talsfilm, det är en så fin berättelse. Den slår an hos många tjejläsare, jag trodde inte att det jag gjorde skulle kunna tilltala kvinnor, men många kvinnliga fans gillar den. Och jag älskar den, säger han.