Betyg: 3 av 5
Regi: Margareth Olin
I rollerna: Mariea Bonnevie, Gunilla Röör, Antti Reini, Börje Ahlstedt
En flicka mister sin pappa. Mamman skaffar ny kille, en som slår och dricker. Ingen ser flickan växa upp, hon får ta alldeles för mycketansvar alldeles för tidigt, och hon lovar sig själv att vara där försina egna barn om hon får några. Hon börjar själv dricka, några årsenare har hon själv fått barn och finansierar sitt heroinberoende genom att gå på gatan.
Margreth Olin har tidigare gjort dokumentärer, och Engelen börjadeockså som en sådan. Så småningom utvecklades projektet till spelfilmför att skydda huvudpersonens liv. Förmodligen är det ett bra beslut i det här fallet. Fiktion kryper ibland lättare under huden, och när Olin iscensätter huvudpersonen Leas barndom är det väldigt effektivt.
Hennes kamera fångar små detaljer som direkt förmedlar stora känslor.En sliten bh på ett klädstreck, en flickas skor när hon står på tå, en kattunge, närbilder på ansikten och ögon. Det är fint gjort, och det gör ont att se hur ett modigt och glatt barn blir trasigare och trasigare. Extra ont när man vet att barn som far illa ofta i sin tur får en trasig relation till de egna barnen.
Filmen chocköppnar med Maria Bonnevie som på en lysrörig toalettskjuter heroin i skinkan, och sedan påtänd besöker sitt barn som honlämnat bort till fosterhem. Det är en av många hjärtslitande scener i filmen, och det är en fruktansvärd historia. Problemet är kanske att det finns så många sådana här historier berättade på film, och att Margreth Olins Engelen egentligen inte tillför något nytt.
Emma Gray Munthe
Till den officiella webbplatsen
Betyg: 4/5 Dagens Nyheter
Betyg: 2/5 Expressen