• Viktigt meddelande:

    Det brinner i en fabrik i Malå. På grund av kraftig rökutveckling uppmanas alla i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. Läs mer

Parvana lever ett starkt kontrollerat liv i Den osynliga flickan. Foto: Folkets bio

Filmrecension: Liten tjej tar sig an talibanerna i fint animerade Den osynliga flickan

Publicerad

Den osynliga flickan är en saga om berättelsens kraft, som trygghetsskapare men också som inspiration för att agera och kämpa mot ondskan – som i det här fallet bär skägg, turban och lyssnar till epitetet taliban. Fredrik Sahlin har sett ännu en fin och levande saga från irländska filmbolaget Cartoon Saloon

Det här är ännu en fin och levande saga från irländska filmbolaget Cartoon Saloon som även gett oss suggestiva animationer utifrån iriska myter, som Wolfwalkers och Havets sång. Men här befinner vi oss långt från den gröna ön – i dammiga och eländiga kvarter i Afghanistans huvudstad Kabul.

Parvana är 11 år och för, tillsammans med sin familj, en eländig och starkt kontrollerad tillvaro där våld och död kan drabba den som väljer fel ord eller klär sig på felaktigt vis. Värst är det som bekant för kvinnorna som är helt maktlösa och enligt talibanernas dekret inte får lämna hemmet utan att bli eskorterade av man eller bror.

När pappan kastas i fängelse – han har brutit mot förbudet som säger att man inte får undervisa flickor- står familjen plötsligt utan försörjning och utan möjlighet att gå ut för att handla. Precis som sin avlägsna, animerade kusin Mulan ser Parvana inget annat råd än att klä ut sig till pojke, för att på så sätt kunna besöka marknaden. Till skillnad från Mulan gör hon det av livsnödvändighet, inte för att rädda familjens heder. Här är det istället talibanerna som pratar om heder, medan de själva beter sig som svin.

Animationerna är som termen antyder besjälade och ger en paradoxalt fräsch fläkt från den gamla handritade skolan men Den osynliga flickan har ändå inte riktigt samma lyskraft som ovan nämnda syskonfilmer, men så berättar den ju om dystrare omständigheter som inte går att leka bort medelst stämningsfull mytologi. Paravanas kamp för sin far, och mot talibanerna, bjuder istället på ett finstilt patos och en rak spänning som lär fängsla den yngre publiken.

En barnfilm kräver lyckliga slut men i ett land styrt av fundamentalister finns inga sådana, så hoppet hittas istället i den saga som Parvana berättar för sin lillebror, och som illustreras med klippdocksteknik, för att skingra vardagens oro.

Den osynliga flickan innehåller en del otäckheter, mamman blir misshandlad och pappan ruttnar i finkan och några av talibanerna har mord i blick men allt våld sker utanför bild så den åldersgräns som Netflix* har satt till 13 år är överdrivet hög, och ska nog mest ses som en helgardering mot eventuell kritik från oroliga föräldrar. Däremot, nu när Cartoon Saloon drar en animerad lans för de som trampas ner av fundamentalismens sandaler, kan man som vuxen vänta sig en del knepiga frågor från de små om sakernas tillstånd i en grym och svårförklarad värld.

* Svensk biopremiär på Folkets bio den 15 januari men filmen är från 2017 och finns redan på Netflix. Den som vill ha en lång kvalitetssittning i Cartoon Saloons sällskap kan se Wolfwalkers på Apple TV+ och Havets sång på Cmore eller SF Anytime.

Betyg: 4
Regi: Nora Twomey
Manus: Anita Doron, Deborah Ellis
Röster: Saara Chaudry, Soma Chhaya, Shaista Latif m fl

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Filmrecensioner

Mer i ämnet