• Viktigt meddelande:

    Information om skogsbränder på flera platser i landet Läs mer

Rokko fixar biffen. Foto: SF

Filmrecension: Okänd Soldat

Lagom till Finlands 100-årsdag är det svensk premiär på en ny filmatisering av den finske författaren Väinö Linnas nationalmonument till roman, Okänd soldat. En rekorddyr och megastor produktion som drar fulla hus i hemlandet.

”Med Okänd soldat ville jag väcka avsky mot det våld som springer ur det meningslösa kriget”, lär den finske författaren Väinö Linna ha sagt om sitt nationalmonument till roman, som berättar om en kulspruteplutons öden på sovjetisk mark under det så kallade Fortsättningskriget 1941-44.
Linna baserade delvis sin berättelse på egna erfarenheter från nämnda konflikt.

Och nog beskriver även denna den tredje filmversionen (de tidigare kom 1955 och 1985) en tämligen meningslös och kvalfylld kamp, men filmmakarna är ändå på tok för enögt finska i sitt berättande för att riktigt kvala in under rubriken Antikrigsfilm. De ryska motståndarna tillåts inte vara annat än anonym kanonmat och även om styckets hjälte Rokka är en rebell som vägrar inordna sig i den militära hackordningen, och inte drar sig från att skälla ut dumdryga befäl (han strider inte för nationen, utan för att överleva), är han dock en Hjälte av klassiskt hollywoodskt anti-material. En man som reser sig över massan, när så behövs, och pepprar sovjeter på blodstänkande löpande band.

Antikrigsfilm är för övrigt en flagg som många vill segla under, men det är extremt få som levererar. Allt för ofta fastnar man lik förbannat i någon form av romantisering eller heroisering. Jag kommer på rak arm bara på en lyckad sådan, Terrence Malicks Den tunna röda linjen.

Okej, här ägnar man sig inte åt någon provocerande nationalism, snarare en typiskt finsk (ursäkta fördomen) lakonisk machoism (mycket ”perkele” och sammanbiten sisu för pengarna) som har karvat guld i hemlandet. Redan efter tre veckor bröts den så kallat ”magiska halvmiljonsgränsen” och snart har väl varenda finne följt i den här slitna kulspruteplutonens spår.

Det har smugit in sig en del amerikanska klichéer också, sådant som decennier av exponering från jänkarnas krigsfiktion har inkorporerats i vårt kollektiva medvetande: När en soldat exempelvis börjar prata om sitt efter kriget stundande bröllop vet vi ju att han snart trillar av pinn, och vad händer om man ställer sig upp i skyttegraven när det verkar som att den fientliga eldgivningen är över? Precis, man får en kula i bakhuvudet.

Men det nära släktskapet till Hollywood ger också ett tajt och spännande berättande. Så gör även den digra budgeten, finsk films största hittills sägs det, som har gjort att regissören Aku Louhimies och hans team kunnat ta ut de tekniska svängarna och skapat hårdföra och realistiska actionsekvenser, med ett suggestivt påträngande ljudband.

Okänd soldat anno 2017 sticker inte under stol med det faktum att finnarna under denna del av det andra världskriget faktiskt lierade sig med Hitler, men det får heller ingen större plats, inte heller någon annan del av det storpolitiska spelet. Det här är den vanlige bassens fajt, det är hans liv som hänger på en skör tråd, medan den styrande eliten sitter säkra i sina gyllene bunkrar. Det är en moralisk sentens som den gamle proletären Väino Linna garanterat skulle nicka bifall till.

Okänd soldat

Visa

Betyg: 3
Regi: Aku Louhimies
Manus: Aku Louhimies & Jari Olavi Rantala
I rollerna: Eero Aho, Johannes Holopainen, Samuel Vauramo m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Filmrecensioner

Mer i ämnet