2019 är Sanna Sundqvists år. Hon är visserligen inget nytt namn i skådespelarskrået men det är nu som det rasslar till. Det är nu som hon får visa upp vilken lysande komedienne hon är. Först i centrum för komediserien Andra åket (SvT/FLX), där hon spelar en hemvändande norrlänning som med sin Stockholms-man i släptåg tar över skidhotellet i byn där hon växte upp. Något av en bagatellartad serie, kan man tycka, men den gjuter oväntat friskt liv i den gamla landet-stan-konflikten – inte minst tack vare småfiffigt skrivna rollfigurer med egenartade karaktärer.
Och så här då; Sanna Sundqvists första huvudroll i en långfilm, där hennes insats bär hela filmen och hjälper Lisa Aschan modellera fram en romantisk komedi med attityd.
Här kommer Sanna Sundqvists skönt knöligt humoristiska utstrålning helt till sin rätt: ett deadpan-spel (gravallvarlig leverans) med god ironisk tajming, ett gymnastiskt ansikte som kan avlossa en massa olika känslor på samma gång, ett fysiskt spel som traditionellt brukar tillhöra manliga komiker – och detta samtidigt som hon (och manus, så klart) får oss att tro på, och känna med, rollfiguren.
Hon gör 35-åriga Niki som liksom snubblar fram i livet, utan tydlig riktning. Hon har en kk-relation med den gifte lärarkollegan Rodrigo, sporadiska sexdejter med en ung kille som i hennes telefonapp heter Tinder-massören och – framförallt – en knepig relation till sin knepiga mamma (Nina Gunke).
Den enda (någorlunda) stabila punkten i hennes tillvaro är bästisen Maggie (Evin Ahmad) – som dock tycker att Niki kan ge henne en av sina använda kondomer så att hon, Maggie alltså, och hennes fru kan göra en privat inseminering.
Men mest handlar det om att sukta efter kärlek, om Nikis önskan att hitta bevis för att mamma (som alltid har favoriserat Nikis bror) älskar henne. Lite sjukdom och död tillkommer för att spetsa till det hela, och låta intrigen göra små besök i dramavärlden.
Jo, det var lite oväntat att skaparen av kritikerhyllade dramat Apflickorna och den inte riktigt lika övertygande flyktingallegorin Det vita folket, skulle ge sig in den här rosaskimrande genren, men så är det i och för sig ingen regelrätt romkom. Tänk Bridget Jones, men med Aschan-skruv.
En genrefilm med en mer anarkistisk ton än brukligt. Det är naket, vasst och frigjort – och sex är inte bara något som antyds komma när bilden tonar ner i svart. Nej, det är inte fråga om ett ständigt gökande, men Ring mamma! har i alla fall ett lite mer avslappnat förhållande till Ligget än vi är vana vid i vår kyska samtid.
Och det finns verkligen några skönt udda ögonblick, ja en hel del faktiskt. Som när Niki pratar relationer med Maggie, samtidigt som den senare utför en avancerad brazilian wax på henne.
”Du gillar ju inte när folk kommer för nära”, konstaterar Maggie samtidigt som hon har ansiktet uppe i Nikis nakna röv. Det ser kanske lite flabbigt ut så här i text, men det är kul. Mest kanske för att kommentaren är så oväntad och stiligt malplacerad.
Det är överhuvudtaget gott om fyndiga detaljer, skämt i mungipan om Tinder-sex, hipsters och åldersnojor – och den där hackande cd-spelaren begravningsscenen…
Men det är inte riktigt det triumftåg som man kanske kan tro av ovanstående text. Klart sevärt och underhållande är det, och hur tydligt det än är att Lisa Aschan vill, och lyckas, gå en egen väg ramlar Ring mamma! några gånger ändå in i det mallade berättandet som den ordinära romkomen är uppbyggd av. Tyvärr gäller det även slutet – den del av intrigen som bestämmer vilket känsloläge publiken ska ha när den lämnar salongen.
Ja, ni fattar.
Och så har vi de där förbenade, klantiga produktplaceringarna som så ofta solkar ner den svenska filmduken. Det är inte så många här och gemene man kanske inte bryr sig, men den där ciderburken var rätt störande, den som viftas omkring framför våra ögon med sådan intensitet att det är svårt att koncentrera sig på vad som sägs.
Men se den ändå. Just när vi trodde att höstens genomklappningar Tills Frank skiljer oss åt och Jag kommer hem igen till jul, hade tagit kål på svensk film kommer Ring mamma! och ger livgivande hjärtkompression.