Långt ute i den kurdistanska stenöknen ligger byn Zalava där invånarna säger sig vara terroriserade av en demon som besätter den som inte är vaksam. En kvinna dör och polisen Massoud anländer till byn för att utreda saken. När han anklagar den tillkallade exorcisten för att vara en girig charlatan som skor sig på folkets rädsla dras han i ett dråpligt och dödligt kaos av maktkamp och vidskepelse.
Den här vinnaren av kritikerpriset på filmfestivalen i Venedig (2021) lanseras som iransk skräckfilm, vilket ju låter lockande för en genrevän som annars bara serveras anglosaxiska varianter men så mycket skräck är det egentligen inte tal om. Även om regidebuterande Arsalan Amiri håller oss i ovetskap om huruvida det är en demon, eller bara folkets vidskepelse, som härjar i byn, lyckas han och hans team inte skrämmas alls – en vetskap som kan vara bra att ha med sig för att inte drabbas av samma initiala besvikelse som undertecknad.
Se det hellre som ett lite småkomiskt drama om religiositet och grupppsykos, om hur människan hela tiden strävar efter de enkla förklaringarna på komplexa problem, vilket väl är själva grunden för en religion. I byn har, exempelvis, alla invånare vita asymmetriska fläckar på huden och i håret. ”Demonens märke!” menar folket och dess schaman, medan de flesta av oss i publiken snarare skulle gissa på att de lider av den autoimmuna sjukdomen vitiligo.
Temat är alltså, som ofta i skräckfilmen, vidskepelse mot vetenskap, tro kontra förnuft – och med tanke på att ”Zalava” inleds med informationen att den utspelar sig precis före den iranska revolutionen (1978-79), som förvandlade landet till en islamsk teokrati, skulle man kunna se detta som en allegorisk berättelse om vådan av en bokstavstrogen religiositet. De konstiga ritualerna som byborna håller på med – som brutal åderlåtning av den påstått besatta, som att sy fast metallprylar i kläderna till skydd mot onda andar – är ju bara varianter på de påbud och förbud som styr religiösa personers tillvaro, oavsett namnet på deras gud.
En dåligt underbyggd kärlekshistoria och den nästan farsliknande stämningen gör att ”Zalava” tar mark en bit vid sidan av mina förväntningars landningsbana men här finns i alla fall så mycket charm och egenart att filmen precis kvalar in under epitetet sevärd.