Osten: ”Barn ska bli skrämda av kultur”

Uppdaterad
Publicerad

Suzanne Ostens nya film ”Flickan, mamman och demonerna” var tänkt som en barnfilm men blev barnförbjuden på bio. Nu rustar regissören för strid, och är beredd att överklaga upp till högsta nivå.

I filmen ”Flickan, mamman och demonerna” låser en psykotisk mamma in sig själv och sin dotter i en lägenhet. Mammans demoner finns överallt, och till slut förvandlas hon själv till en demon. Filmen är gjord för 11-åringar, men Statens Medieråd menar filmen ska ha 15-årsgräns då den kan ge upphov till stark rädsla, oro och förvirring hos yngre barn.

– Vi har gjort bedömningen att den här filmen kan vara till skada för välbefinnandet för en ensam 11-åring som går och ser filmen på bio, säger Johan Karlsson, filmgranskare på Statens medieråd.

Men det är ett ängsligt och felaktigt beslut, menar regissören Suzanne Osten.

– Det är kanske lite mer moralpanik i samhället nu än tidigare, för jag hade inte räknat med att medierådet skulle sätta 15-årsgräns på filmen, säger hon till Kulturnyheterna.

”Poängen med konst är att väcka oro”

Filmen är gjord för barn från 11 år, något som Statens medieråd godkände efter att ha sett en trailer. Men när de såg filmen i sin helhet ändrade de sig: ”Flickan, mamman och demonerna” skulle nu ha 15-årsgräns. Ett beslut Suzanne Osten inte kan förstå.

– Till skillnad från medierådet tycker jag att väcka oro är själva poängen med konsten. Den ska ställa moraliska och nya frågor som gör att åskådaren skakas. Livet är tufft för alla människor och vi måste öva oss genom historier att överleva även det som är svårt, säger Suzanne Osten.

Suzanne Osten tror inte på att eliminera obehagligheter eller oroliga stämningar ur barnkulturen och tycker att medierådet är inkonsekventa i sina beslut.

– Jag frågar mig varför Medierådet är mer slapphänt när det gäller ohyggliga genusfördomar, blod och splatter medan en personlig och realistisk historia om en mor-dotterrelation skrämmer dem så. Det finns ett stort tabu i samhället när det gäller synen på psykisk sjuka, de framstår som mer skrämmande än allt annat, säger regissören Suzanne Osten.

Bygger på egna erfarenheter

Filmen bygger på Suzanne Ostens egen uppväxt med en psykiskt sjuk mor. Hon hade själv velat se en sådan historia när hon var barn, för att förstå att hon inte var ensam. Men filmen vänder sig till alla barn, säger Suzanne Osten. Även till de som har en trygg och harmonisk uppväxt.

– Jag vänder mig verkligen till de barnen. De kommer tycka att det här är en spännande spökhistoria. Barn behöver öva sin empati, tolerans och sitt intresse för olika livsöden. Barn i de yngre åldrarna är empatiska och vill förstå. Vuxna är ofta inte lika empatiska som barnen.

Rädsla, oro och förvirring

Filmcensuren är officiellt avskaffad i Sverige sen 2011. Men för att skydda barn från filmer som kan vara till skada för deras välbefinnande sätter Statens Medieråd åldersgränserna för filmer som visas på bio.

Ostens film, med självmordstematik och skildring av psykisk sjukdom, präglas enligt dem ”av en oroväckande och bitvis mycket skrämmande stämning. Framställningen bedöms kunna medföra stark rädsla, oro och förvirring och vara till skada för välbefinnandet för barn under 15 år.”

I praktiken fungerar det så att barn från sju år får gå på en film med elvaårsgräns tillsammans med en vuxen. Men den så kallade ledsagarregeln gäller inte för filmer med 15-årsgränser.

Suzanne Osten har överklagat medierådets 15-årsgräns till förvaltningsrätten och hoppas att rätten hinner ta beslut innan den 15:e april, då filmen har premiär på Svenska biografer. Om förvaltningsrätten inte går på Suzanne Ostens linje kommer hon att överklaga till kammarrätten.

Tror du att du kommer att få rätt?

– Jag har ingen aning, vi får se om jag lever i en upplyst tid eller om jag lever i en nymoralistiskt tid, säger Suzanne Osten.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.