Man kan nog lugnt säga att vi gått ur askan i elden.

En monopolsituation, som den vi har haft i princip sedan Sandrews gick i graven, är illa nog. Nu är alltså svenska biografer i händerna på riskkapitalister, vars bioimperium når över stora delar av Norden och Baltikum. SF är också ett vinstdrivet bolag, såklart, men jag har ändå inbillat mig att man där har hyst i alla fall ett uns kulturellt ansvar för svensk film- och biografkultur. Det eventuella unset finns definitivt inte hos Ratos.

Min erfarenhet är att riskkapitalister, trots allt, inte gillar risker. Deras motiv är strikt kommersiella, de ska höja vinster. Det gör man inte, i filmens värld, genom att satsa på det smala eller udda. Kort sagt kommer likriktningen på repertoaren, om möjligt, bli ännu tydligare. Speciellt om det börjar gå sämre ekonomiskt, då lär vi bara se Disney och dylikt på svenska biografer. Om vi har tur finns det plats för en årlig ”Åsa-Nisse” också …

Om Ratos börjar få rejäla finansiella problem så lär man knappast värna ett brett utbud, sannolikt inte ens biografers överlevnad. Ratos är ett mycket stort företag, biografägandet utgör bara några procent av totalen, vilket naturligtvis ger biograferna en utsatt position. Går det dåligt är det bara att lägga ner, eller sälja vidare. Snart kanske vår paradbiograf Rigoletto ägs av en framgångsrik bilhandlare i Minsk …