Betyg: 4 av 5
Regi: Susanne Bier
I rollerna: Mikael Persbrandt, Ulrich Thomsen, Trine Dyrholm
Två familjer i en dansk småstadsidyll härbärgerar tragedier som två unga pojkar får bära på sina smala axlar.
Den ena familjen är mitt uppe i en separation och pappan är frånvarande, medan mammans dödsfall i den andra familjen skapar känslomässigt minerad mark för pojkarnas vänskap att gro i. Pojkarnas vardagsproblem, som mobbning och mindre oförrätter, tar sig orimliga uttryck i hämndaktioner.
Pojken Christian har mist sin mor. Han uppvisar ett samlat och oroväckande lugn under vilket han döljer ett oartikulerat raseri som omsätts i lika uppfinningsrika som farliga aktiviteter.
Pojken Elias är mildheten själv och vill inget annat än att ha och vara en lojal vän i en tillvaro som vanligtvis består av att möta mobbning och ensamhet. Föräldrarna är distanserade, antingen upptagna av sorgearbete på hemmaplan eller med behjärtansvärt biståndsarbete i främmande land.
Komplicerade frågor om vad som är tillåtet, proportionerligt eller åtminstone förlåtligt i fråga om våld och hämnd väcks i filmen. Vi följer Mikael Persbrandts läkare i flyktinglägret, i ett obestämt afrikanskt land, som skulle kunna var Sudan. Där är brotten så fruktansvärda att även en hjälpsam handling riktad mot brottslingen kan tyckas omoralisk.
Susanne Bier serverar en oavbrutet engagerande thriller och ett familjedrama som stimulerar till tankemöda och väcker intressanta moraliska och etiska frågor. Framförallt är pojkarnas skådespelarinsatser i utmejslingen av sina gestalter berömvärda. Mikael Persbrandt sticker tyvärr ut på ett negativt sätt som svensktalande skådespelare för den som är bekant med hans offentliga kändispersona i Sverige. Det tar en bra stund att hacka i sig att han föreställer en kirurg med pacifistiska motiv i ett afrikanskt flyktingläger. Att han och Bier till slut lyckas övertyga om att så är fallet, säger mycket om filmens kvalitéer.
Däremot är partierna i flyktinglägret för löst sammanknippade med kärnan av berättelsen som utspelar sig i Danmark. Visst är det talande att en rollfigur har ett enastående yrke och det sätt han hanterar grymheter och brott beskriver hans karaktär, men det är oklart var det här landar när han är tillbaks i Danmark med sin egen sargade familj. Susanne Bier har inte lika tätt vävt samman gestalternas berättelser och följderna av deras handlingar, som hon gjorde i sin tidigare ”Bröder”, där handlingen också delvis utspelar sig i främmande land. Den sortens perfekta helhet är sällsynt, men med ”Hämnden” kommer hon nära.
Isabelle Espinoza
Betyg: 3/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 5/5 Dagens Nyheter
Betyg: 4/5 Expressen
Betyg: 5/5 Aftonbladet