Han var störst. Så säger man ju alltid när någon celeber aktör dör, men Max von Sydow var verkligen störst. 

En stor skådespelare och människa, med enorm integritet och resning. Det stod en aura av respekt runt honom.  En man som huggen ur granit.

Samtidigt med en förmåga att iklä sig vilken roll som helst, i vilken fiktion som helst. Från Bergman till Blixt Gordon. Så en kameleont, med integritet, då. 

Han har gjort så oerhört många gedigna insatser, men ska det vaskas fram tre ikoniska roller får det bli: 

Den buttre konstnären Frederick i en av Woody Allens främsta dramedier, Hannah och hennes systrar. Det är han som med osviklig torr tajming klämmer ur sig en av Allens bästa repliker: ”Om Jesus kom tillbaka och såg vad som görs i hans namn, skulle han aldrig kunna sluta spy”.

Karl Oskar i Utvandrarna där Max von Sydow med sin enorma närvaro bär – och illustrerar -hela gamla fattigsverige på sin krumma axlar.

Och så, självklart, riddaren Antonius Block i Det sjunde inseglet. Han som spelar schack med Döden vid Hovs hallar. Döden ska hämta honom och frågar: ”Är du beredd?” Antonius svarar (i filmhistoriens kanske mest omdebatterade felhörning): ”Min kropp är rädd, inte jag själv”.

Döden vann till slut.