Domen mot Cissi Wallin för grovt förtal har ingen stor betydelse för metoo-rörelsen och allt viktigt och bra den uträttat. Däremot har den betydelse för utvecklingen av den mediala offentligheten, där yttrandefrihet utövas.

Under 2010-talet har världen fått ett nytt massmedium – utan etiska regler, utan publicistiska principer men med en ibland extrem slagkraft. På många sätt har de sociala medierna erövrat den agendasättande makten från traditionella massmedier.

Dagens dom ett steg på vägen

Det är hög tid att det svenska samhället börjar utveckla normer för de sociala mediernas storspelare, som förfogar över konton som gott och väl kan mäta sig med traditionella medier. Dagens dom mot Cissi Wallin är ett steg på vägen.

I sitt försvar har Wallin och advokat Percy Bratt argumenterat för att publiceringarna ska ses som viktig publicistik, inte nån småttig privatsak. Men logiken har varit svårföljd eftersom det de försvarar är en publicering som aldrig kunnat göras inom ramen för det medieetiska systemet.

Finns ingen speciell min-sanning-princip

Klargjort 1: Anklagar man en namngiven person för ett allvarligt brott riskerar man att fällas för förtal, det gäller den som skriver på Instagram precis som för den som ropar ut det på torget.

Klargjort 2: Det finns inte någon speciell min-sanning-princip som gäller i sociala medier, och som kan användas för att rättfärdiga en publicering. Stridsropet ”jag står för sanning” är inte ett argument som bär.

Och när Fredrik Virtanen går vidare med stämningar mot Instagrampersonligheter som delat anklagelserna på sina ännu större konton, kan vi notera ännu ett klargörande: den som för vidare en annans påståenden tar ansvar för dem som sina egna.