På måndagskvällen ska ett av Sveriges största litterära priser delas ut i Konserthuset i Stockholm. I år för 25 året i rad.
En av de nominerade i kategorin barn- och ungdomlitteratur är konstnären och författaren Anna Höglund som hittills nominerats sju gånger och vunnit en gång, 1996 för bilderboken ”Min syster är en ängel” som hon gjorde tillsammans med Ulf Stark.
Hon har skrivit och illustrerat barnböcker i över 30 år med kända titlar som ”Sagan om pannkakan”, berättelserna om ”Mina och Kåge” och ”Resor jag aldrig gjort”. Den nu aktuella, om den högkänsliga kaninen, är en bilderbok och den första hon gjort som är riktad till äldre barn.
Titeln kom i en dröm
”Med en blandning av kollage, fotografi och måleri, en mörk färgskala och åtskilliga konsthistoriska referenser, har hon skapat en ny och alldeles egen bildvärld.” lyder motiveringen och bokens titel var något hon drömde fram.
– Kaniner kan ju bli så rädda så dom dör, det tycker jag säger en del, säger Anna Höglund och läser högt ut boken:
Egentligen gillar jag andra människor
men jag behöver vara ensam för att inte tunnas ut.
Eller börjar tycka likadant som den jag för tillfället
befinner mig i samma rum som
– Den handlar om ett utanförskap som man kanske bara uppfattar själv, som inte syns utifrån. När man är tonåring så är det särskillt jobbigt.
Den känns lite skräckig tycker jag?
– Gör den? Ja... så kan det ju vara. Men det är också rätt skönt om man är rädd eller orolig för saker, då kan man behöva läsa om det.
Men du tänkte aldrig att den kanske är för tung för folk att ta emot?
– Nej, har man dessa erfarenheter så tycker man inte det. Om man inte har det så tänker man att ”detta var en deppig bok” och lägger ifrån sig den. Det är väl ok.
Barn- och ungdomslitteraturen är ständigt debatterad, den bär mångas krav på att vara förebildlig och pedagogisk, något som retat Anna Höglund.
– När jag bodde i USA så reagerade jag ofta på att det alltid skulle tryckas in något lärdomsspår i dom stackars små barnen. Men nu tycker jag att det är likadant här, säger hon och fortsätter:
– Det är ju bara en sorts intelligens som värderas, om man ska gå på Jan Björklunds skola i alla fall, det logiska tänkandet. Men det finns ju massor andra intelligenser som är helt osynliga.