Boken inleds med ett citat från den engelske historikern Hugh Trevor-Rope som på 1960-talet menade att svart historia inte var värd att lära ut.

Amat Levin är själv inte historiker men vill genom boken bredda bilden av – och kunskapen om – svarta människors historia. Fokus ligger dels på länderna söder om Sahara, men boken gör även nedstick i andra delar av världen där svarta människor finns, som exempelvis Västindien och Nordamerika. 

Sveriges roll i slavhandeln

I boken behandlas tiden innan européerna kom till Afrika, men Levin skriver även om mer sentida personer som rockens gudmoder Sister Rosetta Tharpe. Även Sverige förekommer vid ett flertal tillfällen. Dels skriver beskrivs Sveriges roll i slavhandeln men även att det på 1930-talet anordnades ”utställningar” med svarta människor på nöjesfältet Gröna Lund.

– Man tog dit afrikaner och så fick folk komma och titta på dem. Det är väldigt intressant att gräva i tidningsarkiven från den tiden. Alla stora tidningar som Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet var där och det framgår ganska tydligt att man behandlade de här människorna med väldigt mycket avsmak. Citaten från tidningsartiklarna är väldigt grova, berättar Amat Levin.

Han fortsätter:

– Jag tycker det är intressant, för under många år har jag sett hur man tar upp människoutställningar som har ägt rum i Belgien. Det finns en väldigt känd bild med en svart flicka i en inhägnad. När jag berättar att det här även har skett i Sverige så blir folk väldigt förvånade. 

Motstånd, revolt och frigörelse

Även den transatlantiska slavhandeln skildras, men i boken belyser Amat Levin även det organiserade motstånd som fanns bland de förslavade personerna.

– Motståndet fanns alltid och var väldigt starkt. Jag tycker det är viktigt att rikta strålkastarljuset mot den sidan också, så att det inte framstår som att de här människorna bara var hjälplösa offer. De försökte påverka i den mån de kunde.