Operahuset i Sydney med sina vita betongskal satte både byggtekniken och uppdragsgivarnas ekonomiska uthållighet på hårda prov. Slutkostnaden blev mer än tio gånger högre än planerat. Utzon själv fick sparken från projektet innan det var färdigt. Politikerna visade sig inte ha vetat exakt vad de hade beställt och varför.
Vad de fick har dock klarnat med årtiondena. Utzons operahus är numera unisont hyllat som en genial byggnad, ett av den akitektoniska modernismens mästerverk – och en byggnad som gett en omedelbart igenkännbar profil åt hamnstaden Sydney.
På det sättet var Jørn Utzon och hans australiensiska uppdragsgivare föregångare inom arkitekturen. Utvecklingen mot profilskapande så kallade märkesbyggnader har blivit allt tydligare efter millennieskiftet, på olika nivåer inom stadsbyggandet.
Drömmen från uppdragsgivarnas sida är att en framstående byggnad i sig ska vara en positiv utvecklingsfaktor och ha kraft att dra med sig framåtandan och investeringsviljan i en uppåtgående spiral.
I fallet med Sydney och dess operahus tycks det faktiskt ha fungerat. I den nutida debatten om upplevelseekonomi, kulturekonomi och stadsbyggande hålls Sydneyoperan fram som paradexemplet: ett djärvt konstnärligt risktagande som visat sig kunna fungera som en extremt kraftfull besöksmagnet och varumärkesfaktor i informationssamhällets globala storstadskonkurrens. Frank Gehrys Guggenheimmuseum i Bilbao och Santiago Calatravas Turning Torso i Malmö är bara två exempel på efterföljare. Världen är numera full av dem, i varierande grad spektakulära.
Sydney Opera House togs i juni 2007 upp på Unescos lista över världsarv. Huset är, skrev Unescos experter, ”ett av den mänskliga kreativitetens odiskutabla mästervek, inte bara under 1900-talet utan under hela människans historia”.
Danmarks kulturminister Carina Christensen säger att ”Danmark har förlorat en stor arkitekt såväl som en fantastisk ambassadör. Jørn Utzon kommer att bli ihågkommen som en av de danskar som i kraft av sin stora talang satte Danmark på världskartan under 1900-talet”.
I Brisbane Times säger den likaledes världsberömde arkitekten Richard Johnson att Utzon ”talade om sitt operahus som man talar om de stora gotiska katedralerna, byggnader som aldrig blir helt färdiga, som utvecklar sig och förändrar sig över tiden”.
Australiens premiärminister Kevin Rudd talar i en kommentar till dödsfallet om Utzon som en av Danmarks stora söner, men andligen lika mycket en av Australiens stora söner.
Trots sin framgång som märkesbyggnad var Sydneyoperan – och dess kostnader – länge föremål för en förbittrad politisk strid i hemstaden. Interiören slutfördes först 1973, sju år efter det att Utzon tvingats bort från projektet, och då i huvudsak enligt Utzons intentioner. Arkitekten var dock inte inbjuden till den högtidliga invigningen som förrättades av drottning Elizabeth II.
Konflikten kring Sydneyoperan och vanryktet som budgetsprängare hämmade vad som borde ha blivit en spektakulär internationell arkitektkarriär. Huvuddelen av Jørn Utzons verk finns i Danmark, i form av bostadsprojekt, kyrkor, skolor, vårdhem, ett vattentorn.
Till hans större internationella projekt hör parlamentsbyggnaden i Kuwait City. På svensk mark har Jørn Utzon bland annat byggt Dunkers kulturhus i Helsingborg.
Per Andersson