Det gjorde han inte, men personangreppen smattrade på inför ett fullsatt Nalen i Stockholm.
Det var i måndags när jag modererade musik och kulturdebatter på evenemanget STIM Music Expo på Nalen i Stockholm som allt hände. Den fullsatta salen fullkomligt exploderade i frustration – till följd av den till synes enkla och harmlösa frågan ”Vem får vara med i Melodifestivalen”?
Blotta närvaron av tävlingsproducenten sen nio år, Christer Björkman, väckte (i tur och ordning) frågor, känslor och nästan avsky hos publiken – som till största delen bestod av låtskrivare, upphovsmän och musikbransch.
I botten låg den nu nedlagda polisutredningen mot Melodifestivalens ansvariga. Låtskrivaren Henrik Bie polisanmälde SVT i februari i år.
Han ansåg att festivalledningen ljuger när de säger att allmänheten har chans att få med sina låtar. Enligt Bie har urvalsprocessen hållits hemlig och de låtar som till slut kommer med i tävlingen, gör så för att Björkman säger det. Grovt förenklat.
Efter gårdagens utfrågning rätades en del frågetecken ut. Kanske för att svaren den här gången var tillfredsställande – eller i alla fall tydliga.
NEJ, Melodifestivalen är ingen låttävling längre.
Det är en artist- och låttävling.
JA, det spelar roll vilken artist som framför låten.
JA, en sämre låt (i en viss genre) kan komma med om artisten som framför den är bättre.
Det handlar om en programbeställning från SVT:s sida. ”En beställning jag utför”, argumenterade Christer Björkman.
Att Björkman lyft programmets popularitet och genomslag med sina kontakter och handlag är oomstritt.
Att äldre artister får en chans att skaka liv i sina karriärer likaså.
Men spelreglerna har uppenbarligen varit allt annat än solklara för låtskrivarna. Dimman verkade dock lätta några minuter in i utfrågningen. Eller i alla fall efter Bies påhopp och hätska argumentation. http://twitter.com/STIM_Sweden
Björkman berättade öppet om hur han reser land och rike runt för att få med kompositörer han själv vill se bidra i tävlingen, personer som själva inte skulle skicka in bidrag om de inte blev ombedda.
Men nej, det finns ingen gräddfil, urvalsprocessen sker i två led; först SMFFs (Svenska Musikförläggareföreningen) sållning, sedan den normala urvalsprocessen.
Om det var frustrationen att inte komma med landets största skyltfönster ELLER bristande kommunikation från SVT:s sida, vet jag inte,
Antagligen både och.
Men efter att ha modererat samtalet mellan arg publik och defensiv men rakryggad Björkman blev jag plötsligt påmind om att det banne mig är på blodigt allvar.
För vad händer med låtskrivarnas yrkesstolthet när insikten att kärnverksamheten, den kreativa insatsen – alltså kompositionen – idag värderas lika högt som framförandet drabbar dem?
Konsekvenserna, både ekonomiska och praktiska, blir ju onekligen större än känslan av att vara ratad av den största mediala musikplattformen.
Petra Markgren Wangler
7/10 2009