Bo Nilsson började göra ett namn för sig själv sedan hans ”Två stycken” för flöjt, basklarinett, piano och fyra slagverkare framfördes i Kölns radiohus 1956.

Året därpå framfördes hans verk ”Frequenzen” av den berömde franske dirigenten Pierre Boulez.

På 1960-talet började Nilsson komponera musik för film och tv, och hans verk hörs bland annat i ”Hemsöborna” (1966), ”Bombi Bitt och jag” (1968) och ”Röda rummet” (1970).

I början på 2000-talet utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.

Bo Nilsson somnade in på St Görans sjukhus i Stockholm efter en kortare tids sjukdom.