Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
Kulturnyheternas konstkritiker Ingela Lind om Atsuko Tanaka på Moderna museet. Foto: SVT

Konstrecension: Atsuko Tanaka strösslar glitter och fasa på Moderna museet

Uppdaterad
Publicerad
På Moderna museet i Stockholm visas just nu en stor utställning med den japanska konstnären Atsuko Tanaka. En konstnär som minst sagt rörde om på konstscenen i efterkrigstiden i Japan. Kulturnyheternas konstkritiker Ingela Lind kallar, i ordets bästa bemärkelse, utställningen för en bomb.

Modernismen har ofta definierats som en västerländsk stil. Särskilt efter andra världskriget, då New York med sin abstrakta konst seglat upp som konstens nya Mecka.

Men idén börjar ifrågasättas. Och Moderna museet visar nu med sin lilla men mycket täta utställning över Atsuko Tanaka att amerikanerna Jackson Pollock, Robert Rauschenberg och John Cage hade självständiga kvinnliga kollegor i Japan.

Atsuko Tanaka, som växte upp under kriget och på 50-talet gick med i den modernistiska japanska Gutaigruppen, längtade efter en helt ny värld. Bort från nationalism och konstnärlig ”finhet”, till en internationell konst baserad på vardagliga material och rörelse, som övergav gallerier och museer och sprängde gränserna mellan rum, tid och rymd.

Ja, något helt nytt för en ny värld.

Flera år före Moderna museets öppnande i Stockholm satsade den japanska Gutaigruppen på provokationer mot klassiska konstregler. På happenings och lustfyllda utställningar i parker, där publiken lekte med verk av textil, betong och tillfälliga material, som äldre uppfattade som skrot och strunt.

Mycket av denna konst var flyktig. Detsamma gäller ju den samtida Fluxus-rörelsen i väst; Fluxus betyder ju flöde. Och även Atsuko Tanakas performance-konst var flyktig och prövande. Därför finns inte så mycket kvar.

Men hennes elektriska dräkt som Moderna museet nu visar (en kopia av originalet) är enastående. Så vacker som ren skulptur! Men också för att den förmedlar dödsföraktet hos den lilla konstnären när hon år 1956 släpade runt alla sladdar, drog på sig den tunga dräkten och för första gången fick den att lysa och blippa på scenen.

Utställningen är som en liten bomb. Glitter och fasa. Stinn av 50-talets tekniska optimism, blandad med trots och skräck för kärnvapen och död.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer