– Jag tror det beror på att människor inte hittar något relevant i de filmerna, som de kan koppla till det parti som är avsändare. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till budskapet. Vad vill de och varför säger de det här?, säger Göran Åkestam, kreativ rådgivare på reklambyrån Åkestam Holst.

Bilbrandsbilder från Kanada – för att demonstrera förfallet i Göteborg. Eller svårförståelig poesi helt befriad från politiska frågor. Både Moderaternas och Feministisk initiativs senaste valfilmer har orsakat kritikstormar och anklagas för populism, svartmålning och floskler.

Det starkt dramatiserade och emotionella bildspråket känns igen, fast från reklam från ett helt annat håll: IKEA, Volvo, McDonalds, bland annat.

”Trampar lite snett”

– De stora varumärkena du nämner har ju en relation med en stor del av det svenska folket. Och det är den relationen, på ett eller annat sätt, bättre eller sämre, kommenterar i sina reklamfilmer. Och Fi har ju inte det riktigt ännu. Om ambitionen med filmen är att nå väldigt många människor så tror jag att man tyvärr trampar lite snett, säger Göran Åkestam.

De politiska partierna, från vänster till höger, är helt enkelt för dåligt skolade i politisk kommunikation och för upptagna med att tala till de redan frälsta menar Göran Åkestam som efterfrågar sakpolitik och visioner.

– Jag tror att det största problemet med den politiska reklamen är att man är så övertygad om vad man själv vill få fram, så man har inte orkat ta reda på vad folk skulle vilja höra mer om och vad som skulle kunna förändra folks attityd till partiet.